Upp och ner
Känslorna åker upp och ner. Sorgen är ytlig och ytan är tunn.
Det är kanske så livet ser ut, eller hur? Ljus och mörker i en stor målarfärgsburk, tätt tätt tillsammans. Utan ledsamhet finns ingen glädje. Glädjen måste blandas med svidande svärta för att bli full och verklig.
Nu blev det filosofiskt. Men djupet ligger nära huden de här dagarna.
Hoffmaestro - Memories in Blue går på repeat.
Back in town
Tisdag.
Idag är jag nästan mig själv igen. Igår var jag något trött och sliten. Det blir liksom så efter en massa timmar på tåg. Ny kurs, inget särskilt nytt egentligen. Det blir nog en del prat om mikroskop och så om fysiologi förstås framöver. Det är ungefär det som vi kommer prata om.
Jag har ätit makrill och gröna bönor (salt, citron och olivolja och de smakar knappt bönor). Jag har köpt vykort och vitt vin. Jag har hällt bläck över hela händerna (jäkla burk) (tur jag har en tidning på Calles bord när jag kalligraferar). Jag har laddat upp en profilbild på nya kursens plattform. Under hot.
Tja. Så spännande var det.
Men nu - bilder!
Snygg-Siri och TrasselSudd
Syster Astrid och NisseBäck
Vårtecken så det skriker om det.
Mamma och stor-lilla Trassel.
Ganska skaplig sammanfattning av mitt lov.
Åh, *host*, förlåt!
Ganska skaplig sammanfattning av mitt labbrapportskrivande.
Givetvis.
Snabbspolning
Tillbaka till snö och kyla och lägenhet.
Fast framförallt - tillbaka till Calle. Det känns inte bra att vara utan honom. Nu är jag snart hel igen! ;)
Satans labbrapporter
Stackars, stackars mig! ;)
Om jag återvänder till min egen dator och uppdaterar med alla ny-googlade kunskaper så går det fortare. Snart är det klart. Jag reser mig upp - nu!
Eller... Strax.
Riktig vår
Jag njuter för fulla muggar av att vara hem-hemma. Det är helt underbart.
Jag saknar Calle. Annars är det toppen.
Vältränad
Men det är vansinnigt roligt. Både Lucy och Questa är riktiga toppenpållar och man är bara lycklig när man åker från stallet.
Jag drömde att jag glömde alla mina kläder inför Smålands-resan. Och datorn, och kameran, och Astrids present. Inget bagage alls, så jag ringde Calle och krävde att han skulle åka ner med det.
Undrar om han skulle göra det? Hm. Jag kanske borde börja packa redan idag?
Zoom zoom zoom
Hittills har det gått bra. Jag har tankat diesel. Jag har backat och parkerat utan mitt-backspegel (knöligt). Jag har tagit mig ut från stallplanen trots två hästar, två bilar och tre släp på samma lilla yta. Fast då fick jag guidning av Thomas, som bor där. Han var imponerad över hur snitsig jag var på att backa och så.
"Neeej, nej, nej, inte ditåt, inte ditåt!"
På labben fick vi som väntat INGA resultat alls. En och en halv veckas jobb och vi såg inte ett endaste litet skrufs-protein. Nu ska vi få fjolårets resultat istället. I labbrapporten ska vi låtsas som om allt gick toppen. Det är så man gör, förstår ni. Photoshoppa verkligheten lite grann.
Jag har börjat fundera på min packning, och om en stund ska vi åka till Ica axi och bunkra inför Calles ensamma vecka. Lite till, kanske. Det är en skåpbil. Allt får plats!
So long!
Tillägg
Det blev två dagar till i labbet, by the way. Blä på det. Samma sak en gång till. Men vad gör man inte? Snart får vi förhoppningsvis se någon form av resultat i alla fall. Spännande.
Jag sitter i källaren i molbihuset och skriver labbrapport nu. Jag tänker nämligen vara klar på söndag eftermiddag. Hanna gör mig sällskap; hon vill också bli klar. Om femtiofem minuter ska vi gå tillbaka till labbet och byta lösning igen.
Livet blir inte bättre än så här.
Not.
Långa dagar
Annars är jag väldigt glad (trots att det är tisdag)! Fick tillbaka härlig kritik på förra labbrapporten, fint väder, bra stämning i labbet. Jag har sökt sommarkurser idag, och imorgon ska jag plocka ut biljetterna hem. Om en vecka är jag i Småland!
Nepp. Nu är jag hungrig. Mata mig? ;)
Både lat och effektiv
Om man varvar högeffektivitet med att inte göra någonting, då blir väl snittet helt okej, eller hur? Ett bra medelvärde, så att säga.
Vi blev fjorton personer i fredags så vår lägenhet blev smockfull och jättehärlig. Alla var glada och peppade och vi spelade spel hela kvällen och en bra bit in på natten. Det åts semlor och chokladbollar och salta pinnar och stämningen var på topp. De sista stack hem kvart över tre. Jag och Calle tog sovmorgon på lördagen... ;)
Det har blivit lite städande och diskande och promenader i solskenet idag och igår. Och så har jag räknat! Tänk att jag kan gå från absorbationen vid 500 nm till hur många mikroliter vi ska använda imorgon! Fantastiskt!
Nu sitter jag vid datorn (no shit, Sherlock!) och känner att jag absolut är värd att göra det. Hela kvällen om jag vill. Som sagt, snittet blir ju bra... ;)
Calle räknar och räknar och räknar. Hans snitt blir en aning bättre än mitt.
Eller? Effektiv plus effektiv kanske blir ett negativt värde istället? ;)
Safari, snökaos och semlor
Igår hade jag en riktigt dålig dag igen (relativt, alltså. Ingen panik nu!). Torsdagar kanske är det nya tisdag? För sent upp på morgonen, dåliga celler i labbet, jätteförsenad dag -> rubbad planering, som ju jag hatar, labbsafari på lediga eftermiddagen där assistenten visar oss saker vi redan sett... Sen blev det mycket bättre med en rolig tur ut till stallet.
Idag var det drygt tjugo centimeter nysnö när vi vaknade. Pudersnö ovanpå blankis är ingen hit, inte ens i snömästarnas Umeå. För första gången som jag varit med om har bussarna faktiskt strulat. De fastnade. Bärgningsbilarna fastnade. Ersättningsbussarna fastnade. Jag fick vänta i 37 minuter när jag annars väntar max en kvart. Så det kan gå! Ibland funkar det inte ens i Norrland.
Så efter en (lyckad) dag i labbet och en spännande färd hem, så sitter jag och väntar. I detta nu är nämligen ett helt gäng på väg hit till Umeås västra ände för att käka semlor och spela spel. Det ska bli toppenmysigt! Såå - vi hörs någon annan gång!
First aid kit
Efter fredagens lilla drama blev jag övertygad om att jag har haft rätt hela tiden. Han man en bandsåg i lägenheten måste man, ta mig tusan, ha en första-hjälpen-låda också. Punkt. Så igår tog jag en sväng på stan och fixade det. Nu står en (supersnygg) plåtlåda fylld med allt man kan behöva inne i hyvelbänksrummet. Det känns mycket bättre i magen nu.
Igår var helt fantastiskt varmt! 8-9 plusgrader och solsken, och jag blev genomvarm av att bara gå till bussen! Riktiga vårkänslor nu, men alla här bara skakar på huvudet. Det är alldeles för tidigt. Det kommer minst ett bakslag till med snö och kallt. Ingen idé att hoppas, våren är ine här än.
Det var i vart fall underbart att rida utan tjock jacka och termobyxor. Igår red jag L's häst för första gången, och det var riktigt roligt. Hästen är bara fyra år och 172 cm, men det kändes inte så illa när jag väl kommit upp. Mysig dam, det där!
Åh, nu glömde jag ju nästan! De hade renar på stan igår! Riktiga renar (någon typ av same-vecka nu, tror jag)! Tio barn i femårsåldren och så jag som var galet fascinerade av renarna. Jag fick klappa en av dem! Wow!
Fast så små de var! Jag hade tänkt mig dem större. De gick ju inte ens till naveln på mig. Aja. De var vansinnigt söta i alla fall!
"This is your captain speaking..."
Jag och H blev till slut ett riktigt turistpar (vår ursprungsidé var redan tagen) och hjälp, vad roligt vi hade. H med peruk, flipflop, Brasilien-tshirt och ditmålat skägg; jag med Hawaii-klänning, stråhatt och tantskorna. Bägge med underbar fejkbränna. Snyggast! Och så helhjärtat in i rollerna, naturligtvis.
Det kom också bland mycket annat ett åskmoln, en landningsbana (komplett med landningsljus som blinkade), en svart låda och en olje-shejk. Vi var galet snygga på dansgolvet sen, kan jag lova! Kameror smattrade, så eventuellt kommer det upp lite bilder någon dag framöver...
Universitet is the shit när det gäller att träffa nya spännande människor/saker! ;)
Idag vaknade jag en smula trött med som vanligt utan bakfylla (vissa har helt enkelt tur, haha!) och klev upp till så där underbart vackert väder igen. Jag och Calle åkte och handlade, och nu sitter vi bägge och pluggar. Jag har skrivit labbrapport och läst artiklar jag måste läsa (pluspoäng?).
Nu ska jag boka hem-till- Vimmerby-biljetter!
Hej vad det går!
Men: Jag har faktiskt inte tid att skriva nu. Jag har tillbringat morgonen i stallet (galopperat ute i skogen i underbar sol) och nu ska jag fixa inför kvällens flygplans-sittning.
Om vi överlever både take-off och landning, kan det hända att jag skriver mer i morgon.
So long!
På tal om problem
Åh, vad frustrerande det är att försöka komma ihåg allt man lyssnat på!
Ett finger hit eller dit...
Hm. Årets fråga. Knepigt, det här. Åka till sjukhuset, givetvis! "Ja, det sa de där hemma också..." säger han då...
Suck, sa jag och fick honom att lova att verkligen åka. Och ta mig tusan, det gjorde han!
Nu sitter han bredvid och spelar dataspel. Vänsterhanden prydligt inpackad. De sa att det var bra att han kom in. Det tycker jag också.
Dagens visdomsord: "Även om man bara ska göra en liten, liten grej, är det smart att tejpa bladet. För det går fortare att tejpa knivbladet än att åka tll akuten och tejpa handen."
Alldeles sant. Och jag ska köpa en riktig första-hjälpen-låda.
Calles avskurna fingertopp (bland det läskigaste jag sett på länge, btw) ledde till en sur insikt för mig. Jag, som har brännblåsor, skrubbsår och en klämd hand, hade hoppats slippa diska ett par dagar. Men Calles bandage trumfar ju lätt mina små yttepytteskador - så fan då, jag åker på disken i alla fall!
Drama, så här en fredag eftermiddag. Nu ska jag inte göra någonting en stund. Bara som kompensation.
Väntetid
Labbande innebär mycket väntetid (mellan ledigheterna... ;)). Just nu sitter jag och väntar på att få kika i ett mikroskop. Det får jag göra klockan tre. Vilket tufft liv jag har.
Asfalt!
Den här dagen började inte alls kul. Det har blåst hårt i natt, och när det blåser sover jag väldigt dåligt. Det innabar att jag var ubertrött i morse, så trött att jag inte kom ihåg allt jag skulle ta med mig till skolan = jättestressad. Calle räddad mig då också.
Men vet ni vad! Det är nästan fem plusgrader, och låst innebär ju att det töar ännu fortare. Idag har jag sett asfalt! Ni hörde rätt - asfalt för första gången sen i början på december! Tänk att ett par mörka fläckar kan göra en så lycklig!
Fel sida
Nu är jag en smula gladare. Mat, en power nap och så tog Calle disken. Nu sitter jag och filurar på en bra idé till flygplanssittningen på lördag. Vi har nåt bra på gång, så mycket kan vi ju säga.
Näpp, that's it för idag. Nu ska jag och mitt hjärta se på Masterchef.
Det känns klart bättre nu
Teknik
Det har tagit mig en liten stund, men jag lyckades fixa till det. Nu ser allt ut som jag tänkt mig att det skulle.
För övrigt körigt idag också. I skolan nio till halv elva, och i morgon är jag ledig. Är det tillåtet att ha det så bra?
Edit: Fanken också, det förra inlägget blev bara lite bättre! Vardan detta? Dagens stora bekymmer i min värld, helt klart.
Meningsfullt
Min skoldag: Jag var i skolan vid nio och mötte upp labbpartner Hanna. Snackade ihop oss och så presenterade vi vår labb-idé vid tio. Fick feedback, och var klara vid kvart över tio. Vi gick upp till cafeterian ihop med resten av gänget - och väntade till två. Vid två hade vi labb-safari. De visade oss ett mikroskåp. Sen fick vi gå hem.
Vissa dagar är helt enkelt körigare än andra.
Det har varit helt fantastiskt väder idag, så jag och Calle gick en promenad och låtsades att det var vår på riktigt. Sen hjälpte Calle mig att sy fast ett märke på min labbrock. Eller hjälpte och hjälpte - han gjorde och jag tittade på. Och läste lite samtidigt. Det ledde till att Calle gömde min bok.
Plus för att han kan allt och hjälper mig med det jag absolut inte kan. Minus för att han fortfarande inte plockat fram min bok.
Vad blir det? Nolläge? ;)
(Åh - såg precis att Gaby and the Guns - Drake finns ute på Spotify nu! Spotify har en repeatfunktion! Lycka!)
(Och tack älskade lilla syster för tipset! <3)
