Fallteknik
Idag haver jag och Q övat fallteknik. Eller, ja, mest jag. Tyvärr var jag en smula ringrostig och är därför rödsvullen över hela näsan.
Missförstånd händer lätt. Nu tänker jag faktiskt köpa en ny hjälm. Man vet ju aldrig. Nästa övningstillfälle är kanske inte långt borta.
Nyss åt jag pepparrotskött. Calle tyckte inte det smakade så mycket pepparrot (fast det gjorde det faktiskt).
Det är tydligen väldigt, väldigt olika från rot till rot hur starkt det blir. Idag körde vi i en hel bit. Förra gången räckte det med yttepytte.
Nästa gång ska vi köpa en liten ful en. Den borde det vara mer sting i. Härdad, liksom.
Sofie fyller år 10e. Idag har jag och Calle köpt present. Behöver icke skickas, för snart är hon ju här (och Astrid med, förstås!). Och så ska hon få tårta.
"Vad vill hon ha för tårta då?"
"Hon ville ha en god en."
Det bästa med Sofie. Raka svar... ;)
Nu ska jag gå och syna min näsa. Sen ska jag titta på Calle med stora ögon och oja mig riktigt ordentligt.
Kanske kan få... en bulle då?
Mörker
Men tji, det får jag inte.
Idag har jag lärt mig att göra ett fluctation test. Det innebar matte, vilket innebär att jag är rätt stolt just nu. Miracles can still happen.
Ska bara komma ihåg det ända till nästa vecka.
Tråkeli-tråktråk
USCH!
Dagens reklam
Ska övertala Calle till lite fika alldeles snart. Borde välan inte vara allt för svårt?
Den sista labbrapporten för den här kursen är precis inskickad (* glädjedans *) och den sista dead-linen är också avklarad (*skuttar runt på stället *). Det känns väldigt. väldigt skönt. Tyvärr hänger den däringa tentan som ett svart moln över glädjen. Det är ju så när man pluggar - man blir aldrig klar.
Nåja. Ska väl gå, den här tentan också. Hoppas jag...
Dagens reklam: Jag köpte en handkräm på BodyShop, som jag tänkte ha i väskan. Mina händer blir ju alldeles knas av kylan, men krämen jag använder om kvällarna är så fet att det blir ohan(d)terligt dagtid.
Men, OJ, vad bra den salvan var! Snabbt in i huden, luktar gott (tycker jag), men det bästa - huden blir jättefin! Bättre än med den feta apoteketsalvan, tro det eller ej!
Så nöjd. Så glad. Hoppas den fortsätter hjälpa mig lika mycket. Tänk en vinter utan förstörda händer...
Här är den!
Min nya favorit.
Startsträcka
Dålig disciplin?
Dålig framtidsbild (det blir ju alltid värre när man skjuter upp saker)?
Mår jag för bra i nuet för att göra något annat?
Stora frågor. Inga svar.
Mina tankar går för övrigt till Sylvia idag. Asien-resan som hon sett fram emot så länge är (tillfälligt?) inställd, och kan bara tänka mig hur trist det måste vara när all tid på minutiös planering, uppskruvad förväntan, pirrande nervositet och äventyrslusta landar platt.
De kommer!
Onsdag kl. 06.33 landar de i Umeå, och stannar ända till söndag kväll!!!
Nu ska jag plugga riktigt ordentligt innan de kommer (jag har ju tenta nästa måndag). Och planera vad vi ska äta och göra och vad som ska handlas och ...
Det kommer bli toppen!
Köld
Rekordkallt var det också för vår ettriga indiska kurskamrat, som aldrig upplevt kallare än minus tre grader. Men hon ska var i Umeå till i januari, så vi lugnade henne med att kallare, det lär det verkligen bli!
Imorgon har vi förmodligen sista labb-dagen för den här kursen, och oj! Vad skönt det ska bli! Kurslabbar har ju en tendens att vara segt långa, kännas onödiga och gå åt skogen. Skriva rapporter är ju inte heller direkt en favoritsyssla... Men bara en kvar nu!
Ibland kan det ju vara bra att bli kvar länge i skolan. Idag, till exempel. Calle hade handlat och diskat och bäddat och fixat lyxmat - rådjursbiffar med dijonsenap, persilja och fläsk, kokta morötter, pressad potatis och kantarellsås... Det ni!
Nu är jag så mätt att jag nästan rullar fram!
Tetris till förbannelse
Nåväl, att spela Age of Empires i ett par timmar, det har jag full förståelse för. Man liksom hookar och kommer aldrig därifrån.
Men nu har han bytt.
Calle spelar tetris istället.
Det kan jag däremot inte riktigt förstå. Jag menar, klossar i en stapel? Det händer ju inte så värst mycket mer.
Calle säger att jag inte förstår (och antyder att det är för att jag är dålig på tetris...;)).
Hm.
Eller... Så tycker jag tetris är tråkigt för att det ÄR tråkigt!?
Mystiken tätnar.
Kalaskul
Så här såg vårt sovrum ut när köksbordet var inburet och alla stolar uppställda. Tadaa! Femton sittplatser!
Och här är det nyinförskaffade extra-bordet, fullt med godsaker!
Och lite av folket...
Alla smakade på kräftorna (tillochmed B, som är allergisk...;)). De flesta tyckte det var gott. De som inte gillade kräftorna fick äta desto mer av allt annat istället. Ostkaka, baugetter, västerbottenostpaj, annan paj, ädelost och kex, chokladbollar, snoddas, chips, godis...
Jag hade superroligt! Tycker det blev väldigt lyckat!
Som vanligt var det jättemycket gott, och en hel del över till mig och Calle idag. Har just ätit lunch.
Kräftor och ett par chokladbollar.
Förberedelser
Kräftskiva på gång! I morgon smäller det och lägenheten kommer bli smockfull! ;)
Längtar och peppar och förebereder för fullt. Kommer bli jättekul!
Lat
Det gjorde jag inte. Istället låg jag kvar i sängen och gottade mig, sov och läste och kom inte upp förrän lite efter tio. Då var det bara full fart och sedan åka till skolan som gällde.
Där hade vi den sämst planerade (och genomförda) problemlösningstimmen/föreläsningen. Jag tröttnade och åkte hem (!!!). Så får man inte göra. Men ack, ändå gjorde jag det.
En gång, ingen gång?
Nu ska jag strax hoppa på min trotjänar-cykel och trampa tillbaka till universitetet. Det är Årshögtid (nej, jag vet inte vad det innebär) och massa spännande föreläsningar på gång.
Jag ska lyssna frivilligt.
Hoppas de är bra!
Lyssna då!
På Astrid, alltså! 19.00 - 20.00 HÄR!
Jag är hennes alldeles egna reklampelare, så det så!
Fast utan profit.
Ännu.
Jag ser det som en investering. När hon är uberrik får hon försörja mig som tack för hjälpen... ;)
Moahahaha!
Motvind och medvind och sidvind
Vind i ryggen - full fart! Vi seglar fram, ohoj, vad lätt det går! Hjulen sunrrar som bingohjulet! Så vänder vinden och blir rejäl motvind. Jag hänger mig över styret, flämtar, trampar allt vad jag har men vi rör oss knappt ändå. Plötsligt lättar motvinden och jag nästan dyker framåt, bara för att blixtsnabbt vara tvungen att parera när vinden tar i av alla krafter, men från sidan den här gången.
Blåst, hörrni. Me do not like.
Nu ska jag skriva labbrapport. Fast först ska jag leta rätt på ett torrt linne och dricka en halvliter vatten...
Bättre!
Tack Linda! Jag lånar en stund...?
Tjata!
The Tallest Man on Earth - Thousand Ways
...
I bend my arrows now in circles and I shoot around the hill
If I don't get you in the morning, by the evening I sure will
By the evening I sure will
Because I'm the fire on the mountain you have lit up in your dream
But also water on the fountain you could send myself on me
You could send myself on me
Because I'll always be blamed for the sun going down with us all
But I'm the light in the middle of every man's fall
And no I never meant to say these words but yes you ought to know
That the dark in what I've always been, it will not ever go
No it will not ever go
And for so I lived a thousand years, a thousand turns of tides
Just a thousand leaves in autumn and a thousand ways to try
Oh, a thousand
It's just a thousand ways to try
Ways to try
Igenkänning
http://www.underbaraclaras.com/clara-reflekterar/jag-ar-sa-trakig/
Tänk! Det finns fler som jag!
Think twice, think right
Stop thinking, det borde det nog stå överst istället.
Note to myself: Hitta ett motto som funkar.
Note 2: Sluta tänka så jävla förbannat nu!!
One down...
Ja, eller egentligen är ju faktiskt tre nere. Tre labbrapporter, alltså. Men det är tre kvar, som sagt. Jätteroligt när man sitter och skriver och skriver och skriver, och sen tänker - Hurra, jag är klar! Då får man vackert börja med nästa istället.
Just nu skriver jag på den stora labbisen. Stor! Två och en halv vecka tog själva labben att slutföra. Förhoppningsvis tar det inte lika lång tid med rapporten (vi har dead-line på onsdag, så så lång tid FÅR det faktiskt inte ta!).
I like deadlines! I love the wooshing sound they make as they fly by.
Hm.
Back to e. coli, rbfA genes, assays, kanamycin cassettes and Red Recombinase system...
Pity me, people.
Soligt
Sol i hjärta, sol i sinne.
Visst var det ungefär så det gick? Strålande sol ute och en soligt glad Calle inne.
Jag skriver labbrapporter och hoppas på regn och snöstorm och jag-vet-inte-vad.
"Känner du inte att du KAN saker på ett annat sätt nu, att du är redo att typ börja jobba snart?" frågar Calle glatt och bygger hus på sin dator.
"Jo." Djup suck.
"Tycker du inte det är roligt?"
"Det HÄR?" Jag blir deppig av labbrapporter. "Nä."
Nu har jag sökt kurser inför våren. Helvetessida. Hoppas jag slipper besöka den innan de har fixat till den så sidan blir något-så-när fungerande.
Inga bra kurser alls, tyckte jag det fanns. De var antingen 30 p, krävde specifika förkunskaper eller låg på fel period. Jag tänker nog inte skriva ut vad jag till slut sökte. Men det ska bli skoj, om inte annat. Kanske inte jätte-molekylärbiologiska, men vad fan?
Nu ska jag skriva ett riktigt snajsigt mail och lyfta fram den perfekta SuperSnyggaSmartSiri, så jag får ett roligt och bra examensarbete också.
Den lilla detaljen, ja.
Dagens upptäckt
Mörker
Känns som om det här
var alldeles nyssens. Nu är det nämre till
det här igen. Sjukt vad allt bara rullar på.
Som lager, precis som en lök. Ett lager till, baby!
Nät-krångel
Igär var en aha-dag. Jag insåg hur väldigt viktigt det är med teknikprylar i mitt liv just nu.
Först glömde jag min mobil hemma. Jag kände mig naken och utlämnad. En hel dag i skolan och inga sms, inga samtal, ingen musik. Använder jag min mobil så mycket?
Sen kom jag hem och Calle meddelar att internet krånglar. Vi försöker laga. Drar i sladdar, slår av och slår på, uppdaterar, felsöker... Sen ringer vi (jag) till Bredband2. "Vi har för närvarand driftstörningar hos våra kunder norr om Stockholm. Felet beror på... (tekniska uttryck, säkert påhittade)... men beräknas vara åtgärdat inom kort."
Inget internet!!?? En hel kväll utan internet! Så handikappad jag plötsligt blev!
Tur jag hade min mobil...
Kyla
Labben idag var vansinnigt seg. Vi var där vid nio. Lite pyssel, så var klar kanske... tio över nio? Sedan skulle jästcellerna växa till 13.30. 13.30 hade de inte växt klart, så vi fick komma igen vid tre.
Tjugo i sex var vi klara med labben. Det var mörkt när jag cyklade hem.
Nu sitter jag och klurar lite här. Calle läser min saga och han är petnoga. Det är verkligen hur bra som helst, men lite halvjobbigt! Ta kritik är inte riktigt alltid min grej.
Men han har ju alldeles rätt.
Jag tror det blir bra till slut.
Det eviga sökandet
Att det aldrig tar slut! Ständigt, ständigt ska man söka kurser och csn. Nu närmar sig dead-line igen; den här gången inför vårterminen. Antagningens sökfunktion känns ju ungefär som den värsta i världen, och trots att det är så himla segt får jag panik av hur många kurser det finns. HUR MÅNGA SOM HELST!
Vad ska jag läsa?
Jag ska göra examensarbete första perioden. Hade jag tänkt. Men nu måste jag (typ) vet VAR jag ska göra det. Och det har inte jag bestämt mig för än. Inte heller vet jag ju om jag får där jag vill vara.
Vad ska jag läsa sen? Juridik? Ekonomi? Ledarskap? Kreativt skrivande? Avancerad molekylärbiologisk forskningsmetodik? Analytisk mekanik C (ehm, nej tack)?
Åh. Vad. Jobbigt.
You say hakuna matata. I say hatahatahata.
När...
Dåligt väder = blåbärspaj med maräng. En helt personlig reflektion, alltså.
Calle! Nu äter vi paj!
Tid
Jag tycker mig uppleva tiden som något annorlunda än vad jag förväntar mig av den. När jag tänker tid, då ser jag en rak linje som börjar i begynnelsen och sträcker sig evigt framåt; vidare. En lång, lång linje att kronologiskt följa från där tiden började, fram till den dagen det tar slut.
Enkelt.
Och kanske är det därför jag blir så förvirrade när min hjärna trots allt inte verkar tänka så.
Ju mer jag tänker på tiden desto snurrigare vill den bli. Min tid, när jag minns och ser tillbaka; den är ingen rak linje. Punkt. Jag kan visserligen börja när jag föddes och följa mig själv genom uppväxten, precis som man ska, men det känns inte så! Förstår ni hur jag menar?
Jo, det känns som lager. Cirklar som ligger i lager ovanpå varandra, likt en spiral nerifrån och upp med en och annan fast punkt att orientera sig efter här och var. När jag tänker på tiden, då ligger all annan tid jag upplevt simmande under mig där jag står idag. Knepigt? Jo, jag sa ju det... ;)
Tänk så här: Idag är det oktober. När jag tänker oktober och bakåt, då känns inte min tid som en linje baklänges till den dagen jag föddes (alternativt den dagen jag började minnas). Nej, då känns det som jag har alla mina oktober rakt under mig i ett tjockt lager, och all min andra tid snurrar omkring mig.
Layers. Like an onion!
"Oh, you both have LAYERS. Oh. You know, not everybody like onions. What about cake? Everybody loves cake!"
säger Donkey i Shrek:
Ur led är tiden. Eller kanske snarare: Ur led är mitt huvud.
Hur duktig får man vara?
Calle skriver tenta nu. Stackars honom.
Jag gick upp när han åkte iväg. Jag låg kvar tills dörren precis gått igen, och då klev jag upp. För att jag kunde ligga kvar när han åkte, för en gångs skull!
Jag läste tidningen och åt frukost (blåbärsfil!) och sen, ja, vet ni vad jag gjorde sen?
Började städa.
Nu har jag städat hela lägenheten. Jag har dammat, vattnat blommor, bytt sängkläder, våttorkat golven, diskat spisfläkten, tvättat, lagat mat... Till och med dammsugit!
Får man ens vara så här duktig?
Ikväll blir det filmkväll hos min polare C på Carlshöjd. Det är andra sidan Umeå, det. Men vår buss går ut till Carlshöjd, så jag tänker faktiskt ta den. Jag tycker mig ha cyklat långt nog den här veckan.
Fram tills dess tänker jag strutta omkring i vår mycket rena lägenhet och bara känna mig duktig!
Ännu en labbframgång...
Här ser ni alltså tydligt hur vår labb fortskrider. Vi är grupp 4.
(Snabb-guide om det nu trots allt inte är så tydligt hur vår labb fortskrider: Här har vi våra renade plasmider. Vi har kört dem på en gel efter reningsstegen för att se så det verkligen är rätt grejer vi har i pytteprovrören. Och se, det var det ju! Nu ska vi stoppa in plasmiderna i några e. coli-celler och se vad som händer. De ska bli penicillinresistanta är tanken. Yadadadada... Det mest skrämmande (?) är att det nästan bara är jag som inte ser hur fascinerade det här är.)
sOM EN DRÄNKT KATT...
(...med för tjocka fingrar så caps-tangenten trycks ner)
Underbart med en kort dag idag, för en gångs skull! Allt flöt på bra, dead-lines för veckan avklarade och det är HELG att se fram emot! *Lycko-dans!*
Men jag timade världens regnskur på vägen hem. Regn och blåst piskar liksom in vattnet i huden, genom varenda klädesplagg. Det droppade om mig när jag kom hem. Allt hänger på tork nu. Till och med BH:n.
Väldigt blöt som sagt.
Äntligen varm nu igen, dock. Jag har fodrade ute-byxor och tjocksockar för att hålla kvar värmen jag fick upp med vetekuddar, täcke och te. Känns... vinter.
Dagens irritationsmoment
Dagens mest störiga är helt klart folk som inte kan:
1). Säga rätt sak från början
2). Hålla fast vid vad de sagt
3). Fatta att 1) och 2) ställer till det för en annan.
Jag frågade en kompis i stallet om jag kunde få åka med henne någon dag. "Onsdag passar jättebra", säger hon. "Jag åker vid sex, så det är bara att hänga på. Det blir kul!"
Kvart över fem, onsdag, idag, får jag sms. "Du, jag ska inte hem från stallet sen."
Då har jag varit hemma i tre timmar och väntat på att hon ska åka, så jag kunde hänga på. Med så kort varsel kan jag ju inte ringa min hästägare och byta dag. Med så kort varsel kan jag ju inte heller börja ringa alla andra i stallet och höra om de ska ut.
Jag cyklade. Och cyklade förbannad. För även om hon är rar och gullig och just som låter mig åka med henne då och då, så måste hon väl fatta att jag får problem om hon gör så! Jag litar ju på att hon a). Gör som hon sagt eller b). Säger till i god tid.
Det var inte god tid idag! Men jag kan inte bli arg heller, tyvärr.
Så.
Nu har jag vräkt ur mig dagens bitterhet.
Nu vill jag ha en bil. Eller en moppe. Eller en elcykel.
Om inlägget är osammanhängade är det för att jag är trött. 8 km (fram och tillbaka till skolan) plus 19 + 19 km (fram och tillbaka till stallet) plus att jag ridit, mockat och sånt därute också. TRÖTT.
Dagens citat
Labbassistenten har höga förhoppningar på vår jästmuteringslabb. ;)
Stolt
Jag tycker det ser maffigt ut. Rätt stolt själv faktiskt. ;)
Sådär. Nu kanske jag ska göra nåt annat istället. Typ... plugga?
Allt kan inte vara vackert
Calle kallade dem för damm-korvar. Kanske Damn-korvar skulle funka också?
Överväger att skicka in bilden hit. Där är allt snuttegulligt och superstajlat och inga bak misslyckas. Därför orkar jag bara kika in lite då och då, för annars får jag typ prestationångest och det blir inget roligt mer. I min värld blir det ju faktiskt damn-korvar då och då, och jag tänkte att de bakom den bloggen kanske också behöver få se lite fula bakverk ibland? ;)
Tur att de är goda i alla fall... ;)
Knatter
Tangenterna går varma. Idag har jag roat mig på mitt eget sätt och jag fyller sakta datorns hårddisk med ord och meningar, noveller, kapitel och bok-utkast.
Ja, hörrni. Det är ju väldigt viktigt vad man lägger sin energi på, har jag hört. Den måste användas till riktigt vettiga saker. Bagateller som plugg, socialt liv eller städning får absolut inte komma i vägen för det viktiga.
Idag var det viktigt att må bra. Därför har jag bejakat min inre svaga sida och låtit tangenterna gå varma.
Så är det med det, gott folk. Nu är helgen förbi och över, och jag ska strax krypa till kojs.
Bara... en sida till?
Lycka
För mig är lycka två saker. Det första jag tänker på är den där helt galna, euforiska känslan som så sällsynt drabbar mig när något alldeles särskilt händer. Jag spikar ett prov, hoppar högt med hästen, vinner en tävling, kommer hem, får besök, får tårta, får en puss, blir mött i dörren... Ja, ni vet, den där känslan som nästan gör en hög.
Berusningsmedel: Lycka.
Men - (och det här är ett stort men) det finns ju faktiskt en lycka till!
Den andra lyckan. Den som ligger som ett ljust filter över dagarna och veckorna. Den lyckan som ger en mjuk värme i bröstet. Lyckan som får mig småle lite fånigt när någon frågar hur jag mår...
Den andra lyckan tror jag beror på att jag är nöjd. Ständig föleslagare: Förnöjsamhet. Jag känner mig tacksam. Nöjd och glad. Mina dagar rinner förbi som pärlorna i ett barns lite klumpiga pärlhalsband. Visst kommer det svarta pärlor, ibland ett par stycken på raken, och då och då är det fnurror på tråden. Men i det stora hela är det pudrig pastell, sprittiga former och hisnande mösnter varvat med klara solskensfärger och fantasifigurer. Tittar jag från lite avstånd blir jag bara glad. Ja, tänker jag, eufori är toppen. Men det är den här, den andra lyckan, som jag verkligen gillar.
Det är den andra lyckan som jag tycker allra bäst om.
Jag hävdar bestämt att jag är lycklig. Mina dagar är som ett barns klumpiga pärlhalsband och jag njuter när jag ser pärlorna trilla mellan fingrarna.
Bilden lånad från http://sanningen.blogg.se/2008/august/
Att minnas när plugget stramar åt, ex-jobbet känns oöverskådligt, cykeln har punka och jag har motvind vart jag än trampar:
På håll är det vackert. Sammantaget är det lycka.
Hösten
Idag har jag cyklat till stallet (långt!), ridit cyklat hem igen (ännu längre, konstigt nog) och gått en halvlång sväng med Calle. Jag har RÄTT att sitta vid datorn en stund nu!
Calles tårta
Men se där började det vända.
Q gick vansinnigt bra, och så kommer jag hem igen framåt nio. Då har Calle stått och bakat tårta till mig. Tårta! Herregud, jag blev så glad att jag nästan grät!
Här:
Citronmarängbottnar med mandel. Blåbärsgrädde. Riven fin-choklad och toppad med tre maränger ("De blev över")
Den smakade himelskt, också.
Vilken bra dag, tänkte jag då.
