Dagens irritationsmoment
Dagens mest störiga är helt klart folk som inte kan:
1). Säga rätt sak från början
2). Hålla fast vid vad de sagt
3). Fatta att 1) och 2) ställer till det för en annan.
Jag frågade en kompis i stallet om jag kunde få åka med henne någon dag. "Onsdag passar jättebra", säger hon. "Jag åker vid sex, så det är bara att hänga på. Det blir kul!"
Kvart över fem, onsdag, idag, får jag sms. "Du, jag ska inte hem från stallet sen."
Då har jag varit hemma i tre timmar och väntat på att hon ska åka, så jag kunde hänga på. Med så kort varsel kan jag ju inte ringa min hästägare och byta dag. Med så kort varsel kan jag ju inte heller börja ringa alla andra i stallet och höra om de ska ut.
Jag cyklade. Och cyklade förbannad. För även om hon är rar och gullig och just som låter mig åka med henne då och då, så måste hon väl fatta att jag får problem om hon gör så! Jag litar ju på att hon a). Gör som hon sagt eller b). Säger till i god tid.
Det var inte god tid idag! Men jag kan inte bli arg heller, tyvärr.
Så.
Nu har jag vräkt ur mig dagens bitterhet.
Nu vill jag ha en bil. Eller en moppe. Eller en elcykel.
Om inlägget är osammanhängade är det för att jag är trött. 8 km (fram och tillbaka till skolan) plus 19 + 19 km (fram och tillbaka till stallet) plus att jag ridit, mockat och sånt därute också. TRÖTT.
Dagens citat
Labbassistenten har höga förhoppningar på vår jästmuteringslabb. ;)
Stolt
Jag tycker det ser maffigt ut. Rätt stolt själv faktiskt. ;)
Sådär. Nu kanske jag ska göra nåt annat istället. Typ... plugga?
Allt kan inte vara vackert
Calle kallade dem för damm-korvar. Kanske Damn-korvar skulle funka också?
Överväger att skicka in bilden hit. Där är allt snuttegulligt och superstajlat och inga bak misslyckas. Därför orkar jag bara kika in lite då och då, för annars får jag typ prestationångest och det blir inget roligt mer. I min värld blir det ju faktiskt damn-korvar då och då, och jag tänkte att de bakom den bloggen kanske också behöver få se lite fula bakverk ibland? ;)
Tur att de är goda i alla fall... ;)
Knatter
Tangenterna går varma. Idag har jag roat mig på mitt eget sätt och jag fyller sakta datorns hårddisk med ord och meningar, noveller, kapitel och bok-utkast.
Ja, hörrni. Det är ju väldigt viktigt vad man lägger sin energi på, har jag hört. Den måste användas till riktigt vettiga saker. Bagateller som plugg, socialt liv eller städning får absolut inte komma i vägen för det viktiga.
Idag var det viktigt att må bra. Därför har jag bejakat min inre svaga sida och låtit tangenterna gå varma.
Så är det med det, gott folk. Nu är helgen förbi och över, och jag ska strax krypa till kojs.
Bara... en sida till?
Lycka
För mig är lycka två saker. Det första jag tänker på är den där helt galna, euforiska känslan som så sällsynt drabbar mig när något alldeles särskilt händer. Jag spikar ett prov, hoppar högt med hästen, vinner en tävling, kommer hem, får besök, får tårta, får en puss, blir mött i dörren... Ja, ni vet, den där känslan som nästan gör en hög.
Berusningsmedel: Lycka.
Men - (och det här är ett stort men) det finns ju faktiskt en lycka till!
Den andra lyckan. Den som ligger som ett ljust filter över dagarna och veckorna. Den lyckan som ger en mjuk värme i bröstet. Lyckan som får mig småle lite fånigt när någon frågar hur jag mår...
Den andra lyckan tror jag beror på att jag är nöjd. Ständig föleslagare: Förnöjsamhet. Jag känner mig tacksam. Nöjd och glad. Mina dagar rinner förbi som pärlorna i ett barns lite klumpiga pärlhalsband. Visst kommer det svarta pärlor, ibland ett par stycken på raken, och då och då är det fnurror på tråden. Men i det stora hela är det pudrig pastell, sprittiga former och hisnande mösnter varvat med klara solskensfärger och fantasifigurer. Tittar jag från lite avstånd blir jag bara glad. Ja, tänker jag, eufori är toppen. Men det är den här, den andra lyckan, som jag verkligen gillar.
Det är den andra lyckan som jag tycker allra bäst om.
Jag hävdar bestämt att jag är lycklig. Mina dagar är som ett barns klumpiga pärlhalsband och jag njuter när jag ser pärlorna trilla mellan fingrarna.
Bilden lånad från http://sanningen.blogg.se/2008/august/
Att minnas när plugget stramar åt, ex-jobbet känns oöverskådligt, cykeln har punka och jag har motvind vart jag än trampar:
På håll är det vackert. Sammantaget är det lycka.
Hösten
Idag har jag cyklat till stallet (långt!), ridit cyklat hem igen (ännu längre, konstigt nog) och gått en halvlång sväng med Calle. Jag har RÄTT att sitta vid datorn en stund nu!
Calles tårta
Men se där började det vända.
Q gick vansinnigt bra, och så kommer jag hem igen framåt nio. Då har Calle stått och bakat tårta till mig. Tårta! Herregud, jag blev så glad att jag nästan grät!
Här:
Citronmarängbottnar med mandel. Blåbärsgrädde. Riven fin-choklad och toppad med tre maränger ("De blev över")
Den smakade himelskt, också.
Vilken bra dag, tänkte jag då.
Pyspunka
Hm, tänkte jag sen. Det är nåt som inte stämmer.
No shit, Sherlock, fortsatte min hjärna och himlade med de grå hjärncellerna. Bakhjulet var alldeles hel-platt. Jag fick släpa tillbaka cykeln (ca två meter) och vackert åka buss istället.
Nu är den lagad.
Och jag är trött. Inget direkt samband just där, men min hjärna är gröt ungefär.
Märks det?
Jamen vad ni gnäller! Då blir det inget mer skrivet nu då! Så får ni ju som ni vill!
Femåringen i mig är som mest vaken när jag är som tröttast.
Godnatt, säger vi. Jag och min inre femåring...
Klok?
Ja, jag måste ju börja tänka på sånt nu. Jag har ju förhoppningar om att börja redan efter jul.
Högtflygande ambitioner.
Nu ska vi bara:
1.) Bestämma mig för vilket intresseområde jag trivs bäst med
2.) Bestämma vilken instution/universitet/företag som verkar mest spännande
3.) Hitta en människa på instutionen/universitetet/företaget som kan en del om ex-jobbare
4.) Hoppas denne människa har tid, intresse och möjlighet att ta emot en ex-jobbare
5.) Hoppas denne människa vill ta emot MIG som ex-jobbare...
6.) Formulera ett ex-jobb med bra frågeställning som är lagom långt, lagom svårt och lagom nytänkande.
7.) Skicka in ansökan till syo och få godkänt.
Sen är det bara den lätta biten kvar: Göra ex-jobbet.
Nu ska jag och Calle titta på TV. Känns som rätt sätt att tackla det här lilla bekymret. ;)
Kill Bill
Som idag:
"Oh, can't you stop that song, it's making me crazy! I don't even no what song it is but it's stuck in my head too now!" utbrister vår lilla ettriga indiska labb-bänksgranne. Jag rycks ur det litet drömliknande tillstånd man får av att upprepa samma tvättsteg ett antal gånger och svarar:
"What song?"
Det gäller ju att göra intryck, säger folk.
Sen hade jagoch två tyska tjejer en diskussion om vad låten säger om mig som person. Jag tror inte det är något gott...
Här är den. Lyssna bara om ni kan stå ut med tanken att den fastna. För evigt!
Konsten att göra mig glad
På morgonen vill jag helst bara strypa Calle när han ligger kvar i sängen och myser. När jag är i skolan beklagar jag mig över hur orättvist det är att han är 'ledig' och bygger knivar. När jag cyklar hem i motvind är jag avundsjuk eftersom han kunnat vara inomhus, eller utomhus, hela dagen om han så velat.
MEN...
När jag kliver in genom dörren och möts av en strålande glad Calle som diskat, lagat en underbar pastasallad OCH gjort dubbelsats Créme Brûlee, ja, då smälter jag.
Jag blir alldeles lycklig igen.
Såna här gånger, då får Calle vara ledig/studera under eget ansvar precis hur mycket han vill!
Förvirrande
Varför gör jag det här egentligen?
Vad säger det egentligen om läget i världspolitiken?
Ser inte den högra/vänstra (ja, ni vet ju hur jag är...) lite ut som ett övergångsställe?
Insnöad
...
Dålig inspelning, men ni får en känsla.
Eventuellt?
Annars är det väl bara jag... ;)
Mirakel
Har jag berättat...
...att vi hade solsken igår! Prisa gudarna!
Dagens lycka
Det kan ju vara räkningar...
Reklam...
Lappar om att inte släppa ut katter utan koppel...
Eller... Alldeles, alldeles underbart!
Tack, gull-Astrid! Du gjorde min dag! <3
Grottekvarnen
Det är lyxigt käk, det ni! Rådjurshamburgare.
Nåt för kokböckerna, det.
(Och nej, jag stoppade inte ner några fingrar. Inte ett enda.)
(Eller...?)
Puss!
Veckans händelse: Investering ett ett läppstift! 
Jaha. Nu vet ni det!
Ensam hemma
Jag är en sådan där knäpp person som behöver en stund för mig själv då och då. Bara få var helt ensam. Det beöhver inte var långa stunder, men det behöver få vara.
Nu är Calle iväg på spelkväll hos ett par polare. Jag sitter och skriver.
Jag gör som inget särskilt. Det är skönt ändå.
...
I en liten stund.
Det är också det fina i kråksången. Nu har jag varit själv i en halvtimme.
Nu behöver jag Calle igen! Väldigt mycket.
Nu saknar jag honom och längtar efter honom. Nu vill jag att han ska komma hem.
Ge mig en halvtimme själv, och jag är en så väldigt mycket bättre människa sedan.
Pust!
En stor kopp te och en chokladbiskvi, ja, det är precis vad jag behöver nu. Ett nytt avsnitt av Game of Thrones hade ju inte varit fel, men i brist på bättre får det väl bli ett gammalt.
Sa jag att jag snöat in på Game of Thrones?
Te till folket (eller åtminstone till mig)!
