Payday

Dagens filosofiska fundering.

För mig är lycka två saker. Det första jag tänker på är den där helt galna, euforiska känslan som så sällsynt drabbar mig när något alldeles särskilt händer. Jag spikar ett prov, hoppar högt med hästen, vinner en tävling, kommer hem, får besök, får tårta, får en puss, blir mött i dörren... Ja, ni vet, den där känslan som nästan gör en hög.
   Berusningsmedel: Lycka.
   Men - (och det här är ett stort men) det finns ju faktiskt en lycka till!
   Den andra lyckan. Den som ligger som ett ljust filter över dagarna och veckorna. Den lyckan som ger en mjuk värme i bröstet. Lyckan som får mig småle lite fånigt när någon frågar hur jag mår...
   Den andra lyckan tror jag beror på att jag är nöjd. Ständig föleslagare: Förnöjsamhet. Jag känner mig tacksam. Nöjd och glad. Mina dagar rinner förbi som pärlorna i ett barns lite klumpiga pärlhalsband. Visst kommer det svarta pärlor, ibland ett par stycken på raken, och då och då är det fnurror på tråden. Men i det stora hela är det pudrig pastell, sprittiga former och hisnande mösnter varvat med klara solskensfärger och fantasifigurer. Tittar jag från lite avstånd blir jag bara glad. Ja, tänker jag, eufori är toppen. Men det är den här, den andra lyckan, som jag verkligen gillar.
   Det är den andra lyckan som jag tycker allra bäst om.

Jag hävdar bestämt att jag är lycklig. Mina dagar är som ett barns klumpiga pärlhalsband och jag njuter när jag ser pärlorna trilla mellan fingrarna. 


Bilden lånad från http://sanningen.blogg.se/2008/august/

Att minnas när plugget stramar åt, ex-jobbet känns oöverskådligt, cykeln har punka och jag har motvind vart jag än trampar: 
   På håll är det vackert. Sammantaget är det lycka.