Payday

Jaha, tänkte jagi morse. Vad tungt det här går. Och jag som inte ens har dator/ridkläder/matkasse på pakethållaren.
   Hm, tänkte jag sen. Det är nåt som inte stämmer.
   No shit, Sherlock, fortsatte min hjärna och himlade med de grå hjärncellerna. Bakhjulet var alldeles hel-platt. Jag fick släpa tillbaka cykeln (ca två meter) och vackert åka buss istället.

Nu är den lagad.
   Och jag är trött. Inget direkt samband just där, men min hjärna är gröt ungefär.
   Märks det?
   Jamen vad ni gnäller! Då blir det inget mer skrivet nu då! Så får ni ju som ni vill!
   Femåringen i mig är som mest vaken när jag är som tröttast.

Godnatt, säger vi. Jag och min inre femåring...