Payday

Åh, idag har jag suttit ute på Universitetets trädäck och njutit av solen på lunchrasten. Varmt och jätteskönt! Lite sommarkänsla igen, och det var efterlängtat. SÄrskilt som jag frös så jag trodde mina öron skulle ramla av när jag cyklade dit på morgonen...

På förmiddagen satt jag i den tysta läsesalen och pluggade och drack te. Det är lite läskigt med tysta läsesalar, för alla ljud blir så stora. Jag undrar om jag retade någon med alla mina tekoppar? Säkert. Folk blir lite nojiga när det är tenta på gång.
   Inte jag, dock. Jag kommer inte börja noja förrän... tisdag kväll? Kanske. Men så är jag ju ganska o-nojig.

Egentligen finns inte så där värst mycket att säga om idag. Lugnt.
   Jag och Calle ska gå och handla strax. Näst efter muffinsen jag har bakat, så blir nog det det mest dramatiska för dagen...

Calle har upptäckt att han inte kommer ha något att läsa förrän om ungefär en månad, eftersom han var duktig och läste extra matte i våras. Så han ska åka hem till Småland och jaga älg, jobba lite och så där,

Jag läste inte extra matte i våras (och även om jag hade gjort det, hade jag haft massor att göra nu ändå) så jag blir kvar här.

Så - om någon är sugen att hälsa på, now is the time! Försten hit får sova i dubbelsängen... ;)


Och seminariet gick toppen. Sa de. Jag har inte vågat titta på filmen än.
   Men som sagt - det är väldigt, väldigt skönt att det är över.

I morgon kväll har jag äntligen haft det där seminariet, och oj, så skönt det ska bli när det är över! För er också, antar jag, eftersom det börjar bli lite tjatigt här nu, eller hur?

Det känns som om det bara snurrar av galna ko-sjukan i skallen. Jag har helt klart pluggat för mycket.

Neeej!

Vintern är här! Första frostnatten...

Herregud, nu är jag äntligen klar (om den nu passerar som godkänd, förstås)! Skönt!

Nu behöver jag inte oroa mig mer. Inte förrän.. i morgon? Seminariet är på ju på tisdag. Men sen är det lugnt. Fast i och för sig, jag har ju tenta väldigt snart. Fast efter tentan, då är jag fri. Om man bortser från labbarna.

Åh!

Jag vill jobba. Gå hem vid fyra  - och vara klar! Jag längtar tills jag har den där examen, bara så ni vet.
   I alla fall idag.

"Om du inte drar igång internet, så går det nog bättre med skrivandet..."

Klart han har rätt, Calle. Fast jag måste ha nätet för att plocka fram ett par artiklar till. Och då kan jag ju lika gärna passa på att kika på  allt annat också, så slipper jag ju fundera över det när jag skriver...?

Asch. Jag ger mig - det var en dålig ursäkt.

Back to work!

Jag vill inte läsa de där långa, svåra och tråkiga artiklarna! Jag vill inte krångla med referenser och plagiarism-reglar. Jag vill inte kämpa ihop en abstract! 

Åh. Jag vill simma. Baka. Mysa framför en film.

Men det går inte. Jag ar ett abstract att skriva (en - ett?).

Bla!



Och just det - GRATTIS till IDA, som fyller år idag!
   Hoppas din dag blir bättre än min... ;)



Hurra, hurra, hurra!

Oj, vilken dålig tisdag!

Sovit dåligt och är väldigt trött, blåsor i munnen och ont i halsen- håller på att bli sjuk på riktigt, och så iskallt spöregn. Över allt detta hänger det där mysiga seminariet nästa vecka, och så de där härliga SD:arna...

Nej, vet ni vad - jag tänker lägga mig en stund.
   Med täcket över huvudet.

Jag. Finner. Inga. Ord.

Vet ni, jag tror inte att jag någonsin skämts för att vara svensk. Jag har tyckt att det är ett ganska vettigt land, även om mycket förstås kan rättas till. Jag har inte tyckt det varit pinsamt att komma söderifrån här uppe heller.
   Idag skäms jag. Jag skäms något oerhört. 
   Jag skäms över att mitt land, MITT land, har så många invånare som inte vill bry sig om varandra. Jag skäms över att människor kan vara så... korttänkta. Fördomsfulla. 
   Jag skäms över att ett parti som Sverigedemokraterna finns - och jag skäms något oerhört över att de har valts in till min Riksdag. MIN RIKSDAG.
 
Igår kväll under valvaken, jag tror att jag tappade hoppet då. Ni vet, det där fåfänga hoppet om att vi nog trots allt är på väg mot en bättre värld. Hoppet om att vi en dag ska leva med skaplig tolerans för varandras nycker, en värld där det är okej att vara annorlunda. En värld där man hjälps åt om man kan.
   Fan, vad naivt det låter. Men det är ju där tjusningen ligger också, eller hur? Att det inte borde vara så jävla svårt. Det är så enkelt. Egentligen. Om man anstränger sig, om alla anstränger sig för att om inte tycka om så åtminstone försöka förstå.

Jag har läst mängder idag, och har försökt förstå vad som hände med min dröm, mitt hopp, vad som egentligen hände med det där som jag trodde alla ville ha. Nazister i kommunhuset i Grästorp. Sverigedemokrater i varenda skåne- och blekingekommun. Över tio procents stöd i stora delar av södra Sverige.
   Vad fan har hänt?

Jag. Finner. Inga. Ord.

Hur kan man? Hur i helvete kan man bry sig så lite om sina medmänniskor?
   Hur kan man på allvar mena att det bara finns ett sätt att vara svensk? 
   Hur kan man på fullaste allvar, efter att ha läst deras partiprogram, deras politiska ideal och lyssnat på dem - hur kan man lägga sin röst på Sverigedemokraterna?
  
Och var går sedan gränsen? För alla blir ju inte lyckliga om Sverigedemokraterna får som de vill, nej, så enkelt är det ju inte. Så svart och vit är inte vår värld. Den går i gråskalor.
   Vems fel kommer det vara då? De med sämre betyg i skolan? De som har bruna ögon? Okej. Det är deras fel nu. Men vi kan ju inte skicka hem dem. Och vad gör vi med dem då?

Jag. Finner. Inga. Ord.

Calle säger att jag inte kan vara så arg, för det hjälper inte just nu. Det hjälper inte att vara förbannad. Och min enda tröst är att jag just nu befinner mig på SD:s svagaste mark : inte ett mandat i hela Västerbotten.
   Men jag är ju så satans arg! Och generad.
   Vad kan man göra? Vad kan man göra?

Jag skäms.
   Jag skäms något oerhört.
   För första gången i mitt liv skäms jag över mitt land.  

Nu har jag röstat i valet, så förhoppningsvis slipper vi höra så där vansinnigt mycket mer från alla som vill at man ska kryssa just dem eller deras parti. Det börjar ju bli lite tjatigt, eller hur?

Annars blir det en ganska lugn dag idag. Jag och Calle har varit ute och gått en lång sväng nu på morgonen, och nu sitter han och pluggar. Jag har en ta-det-lugnt-dag, eftersom resten av veckan kommer läggas på det där hemska seminariet jag ska hålla.
   Ikväll ska jag ut till Hjoggmark och hoppträna. Maria tyckte att det vore toppen om jag kunde hoppa hennes Irish lite, och varför inte? Jag har inte hopptränat på... två år? Och så har jag ju förstås inte suttit på hästen innan, men jag tror det kommer gå toppen. Kul kommer jag att ha i alla fall.

Hhrm. Jag måste erkänna att jag är något skeptisk. Basse säger vi blir typ tjugo personer här ikväll. Tjugo personer är ganska många. Fast lägenheten är ju rätt stor. Och vi har massor med tacos.

Och duggan gick faktiskt riktigt bra, tror jag.

Lovade lite bilder från Naturkatasrofen, ni vet, Översvämningen? Molbi-tjejerna var ju vatten... ;)


På väg



Jag och Hanna är helt vansinnigt snygga...

Hm. det fanns inte så många som inte var dansgolvs-suddiga eller där någon av oss såg (omedvetet) helt crazy ut. Jag lägger nog inte upp fler...

Egentligen har jag lovat bilder från lägenheten också, men jag hinner inte idag. Jag pluggar. Faktiskt.

Åh, så skönt det är att ligge kvar när Calle går upp! Inte riktigt lika bra som att ta sovmorgon tillsammans, men skadeglädje vs. skuldkänslor? Jag njuter... ;)

Idag är det Studentsportardagen, vilket innebär att jag är fri, medan Calle ska på en massa aktiviteter  som studiebesök med sina äldrestudenter. Senare idag ska jag iväg och handla inför TV-spelskväll med alla oss och så nollorna, och så ska jag ut och rida lite senare. Bosse, den här gången, vilket ska bli riktigt roligt.

Morgondagen är jag också fri. Eller, tja, vad heter det nu? Självstudier?
   Då ska jag gå upp som vanligt och joina Hanna på bibblan. Jag har dugga på fredag.

Men idag - frihet!
   (Eller hur var det nu...?)

Om det regnar, då får man faktiskt baka muffins. Så är det bara. Dessutom har jag för gamla bananer. Bananmuffins. Två i en smäll!

Fin-middag i fredags kväll med finlandssvenska nationen, fast det var mest LifeScience-folk. Jag höll tal. Läskigt, men folk verkade tycka det var bra. Kanske berodde det på snapsen.
   Lördagen blev seg, men jag hann ut till stallet och red Royal i det underbara vädret. På kvällen gick jag och Calle in till stan och såg Toy Story, en riktigt rolig film!

Muffins, var det, ja. Jag har jagat bort Calle från Age of Empires på min dator, och han går och trampar här och vill jag ska bli klar. Recept? Snart. Ska bara surfa lite till först... ;)

Varför kommer det alltid nya räkningar? Varför, varför, varför?
   Det är ju så vansinnigt tråkigt!

På tal om roligt ska jag ut och rida alldeles snart. Det är bra. Då slipper jag sitta hemma alldeles ensam medan Calle bygger lådbil/dricker öl/räknar matte med sina byggteknik-polare... ;)

Idag hde vi en väldigt rolig föreläsare. Jag tycker det är ganska starkt att lyckas fövandla en föreläsning om antibiotikaresistens till superkul. Roligast var när han döpte sina resistenta bakterier till Calle. Fritt återberättat, bilden nästan samma: 



          1                                      2                                            3

1: "You have an infection in your finger. Poor you. Here are the becteria in your finger. Here you have Calle. He's a bit diffrent, 'cause he's a mutant. Bu he don't know it yet. He just grows a bit slower, perhaps, but soon..."

2: "And your doctor gives you anntibiotics that goes all the way out to your finger and boom, wipes away all the bacteria, except this mutant one, Calle. Calle says; Oh no, all my buddies died! Let's replicate!"

3: "Yupe, and there you are. Your whole finger full with Calle's!"

Ja, så kul kan det vara att läsa molekylärbiologi!

Idag kom Calles daotr med tillbehör plus vår nya skrivare hem! Knallade ner till Posten och plockade ut dem, en smula roligt, tyckte jag. "Hej, vi har shoppat jättejättemycket. Ge oss paket!" Nu är det installerat och fint. Saknas en liten sladd bara, så funkar allt perfekt sen, hoppas jag.

Just nu är jag ensam, och då tyckte jag bland annat att jag hade tid att pyssla lite med stiluppdatering här. Och så har jag städat lite, diskat lite och bakat chokladbollar (p.k. idag ;)). Dessutom snackat med mor och far, och med mina små grisar (de hade mycket att säga. Marsvinen, alltså) och så har jag testat min naturkatastrof-outfit. Sittning med tema Översvämning i morgon. Jag och Hanna och Emma ska vara vatten, för utan vatten - ingen översvämning. Blå klänning, blå tights och gummistövlar och så lite kropps- och hårfärg på det. Kommer bli toppen.
 
   Så där, ja!
   Ehm.
   Nu då?
   Bara si så där tre-fyra timmar till Calle kommer hem.
   Jag vill ha sällskap.