Payday

Vi var så lyckliga...



Men så gled vi liksom isär... Ödets krafter (symboliserade av en dammtrasa) var för mycket.



Och nu går vi inte att hitta någonstans.



Neeeeej!!

...min att-göra-lista, och det är väl få saker som känns så skönt? Just nu känner jag mig väldigt lugn och balanserad, men med tenta på intågande är jag väl gissningsvis en smula stressad vi den här tiden om en vecka.
Så - bäst att njuta när man kan! Ska knåpa ihop ett intro till den sista (!) labbrapporten, och sedan ska jag baka bröd så mjölet yr! Det, ni! Det är grejer det!

Så mycket julklappar att jag inte fick plats i min säng när jag kom hem.


Pyssel med det sista inna julafton


Syrran och jag tomtade hos grannarna.


Frost men ingen snö.


Utsikt


Bullebo i skymningen


Sen kom det lite snö, minsann...

...men då var det nästan dags att åka hem!

...när en sådan här skatt väntar en i brevlådan?
   Lycka är ett brev (eller kort) på posten!

Sitter vid datorn i Hålbäckshult och känner mig sorgsen. I morgon tuffar vi norrut igen, om nu tågen går, förstås. Dagarna går fort när man befinner sig här nere.

Hejdå hem-hemma. Hej Umeå!

Det är varmt och grönt i SMåland, och det blåser så man knappt fattar att husen står kvar. Dagarna går fortare än marsvinen när man nyser. Jag har inte rört ett tangentbord på flera dagar och det är vanisnnigt uppfriskande, ska ni veta.

Det här inlägget får ni betrakta som ett litet livstecken. Det finns så mycket som lockar; fyra lerinpackade hästapållar, till exempel. Och ett par bra julklappsböcker.

Om en halvtimme kommer två glada tomtar knacka på och förgylla (?) grannungarnas jul. Jag och syster Astrid (a.k.a. tomtarna) Satt och braain-stormade hur vi eventuellt ska tramumatisera de små liven. Gissningsvis slutar det väl dock med att vi är snälla och gulliga som vi brukar... ;)
   Sitter just nu och överväger om jag kommer behöva ett hårnät i år, för håret spretar mer än det brukar under luvan. Stora problem.

Egentligen är det la bara renarna som fattas (jag menar, tempot lär väl var ungefär det samma?)!
   Ett par ynka timmar kvar, sen är vi på väg!

Mot Sherwoodskogen (a.k.a. Vimmerby)!

Tidigare idag var jag och fick massa mer info om mitt ex-jobb, och just nu känns allt så himla bra! Tjejen som ska ha hand om mig var supergullig och hade förberett massor. Jag fick artiklar, hon berättade om alla projekt och hade till och med skrivit en två sidor lång projektplan till mig. Åh, det ska bli jättekul!

Idag är jag full av tillförsikt och varm i magen.
   Allt löser sig. 
  

... som klarat sin uppkörning!



Litar på att det är du som plockar upp mig på torsdag, plutten! ;)

Nu är det massor på gång, och som vanligt hinner jag liksom inte riktigt berätta om allt då... Nu är jag färdig för julsittning (bussen går om 10 minuter). Jag är jäkligt snygg idag, om jag får säga det själv - men bildbevis får jag ladda upp nån annan dag. ;)

Ungefär...
   ... nu!
   måste jag kila. Puss!

Nu får julen gärna komma för min del.
   Julklapparna inköpta - check!
   Julklapparna inslagna - check!

Om en vecka, gott folk, då är jag (nästan) på väg till Småland!

Jag gillar ju Hoola Bandoola Band sen tidigare, och jag älskar nästan allt Timbuktu gör...
   Kolla den här kombon! Helt underbart! 

Två timmars inkubationstid kvar och jag reflekterar över att ha tråkigt. 
  
Jag hör nog till de där människorna som man kan lämna i ett rum i två dagar utan att det besvärar mig så värst mycket. Jag har nämligen ytterst sällan tråkigt.
   Jag kan vara tyst. Och ensam. 
   Jag kan sitta på en stol och inte göra något alls väldigt länge utan att bli rastlös.
   Varför är det så? Många andra verkar ha svårt med att roa sig själva (i brist på bättre ord)? Inte vet jag. Men jag tror att mitt huvud håller på svaret. Jag går väldigt snabbt in i mig själv; in i mina egna världar, in i min fantasi.
   Dagdrömmer? Jo, det är nog faktiskt ett rätt bra ord, en rätt bra beskrivning. Mitt huvud kan underhålla mig i en evighet.
   Den där självisoleringen ligger nog delvis bakom att jag somnar så sjukt lätt också, tror jag. Jag befinner mig i samma världar varje gång jag somnar. Fokuserar jag på dem så sover jag på tio minuter, nästan i princip oavsett var jag är (men sövande billjud och lugn gör det förstås enklare).

Tvinga mig däremot att göra nåt jag inte vill, då kan jag givetvis tycka det är trist och tråkigt. Som nu - tvungen att skriva labbrapporter (tyo i alla fall) eller tvungen att tentaplugga. Mördande tråkigt. 
   Men bara sitta i soffan hemma, åka buss i tio timmar eller vara själv en dag - det stör inte mig. 
   Det stör inte mig det minsta. 

 

... Tålamod! 

Inte min starkaste sida. I vart fall inte när det kommer till vissa saker.
   Skriva en bok? Sure!
   Utbilda en pålle? Nemas problemas!
   Baka surdegsbröd? Okej!
   Sortera lådor? Gör jag så gärna!

Men - som sagt. I många andra avseenden tröttnar jag rätt fort. Jag vill att det ska bli bra med en gång (helst bäst), och blir det inte det, ja, då ger jag upp.
   Inte Calle. Han ger sig aldrig med nåt annat än perfekt.

Följande scen utspelade sig vid matbordet (skrivbordet är knivverksatd):
   "Jag har köpt en ny lackstång, Calle! Nu ska jag göra fina sigill!"
   Ett försök: Fult.
   Två försök: Fortfarande fult.
   "Åh, jag hatar den här skiten!!!!! Varför blir det inte som jag vill!" *muttermutter* "Det får bli bra så där nu!"
   Calle tittar fundersamt på mig och lackstången och sedan gör han ett försök. Snurrar länge i ljuset (tålamod, som sagt): och visst fan - superfint. Men inte helt perfekt, tycker han. Jag har redan pillat bort mitt försök, och han får göra ett nytt åt mig. Sen testar han en gång till - och visst fan: "Nu är det perfekt!"



Varför har inte jag hans tålamod?

Det ultimata lussebulle-receptet vi testade för två veckor sedan var ju verkligen jättebra! Det blev väldigt mjuka och goda lussebullar och de har gått åt i en rasande fart. Men så introducerade M nåt jag inte hade sett förr - lussebulle-bullar! Alltså lussebulledeg, fast de ser ut som vanliga bullar med fyllning av mandelmassa och så lite mandelflarn och pärlsocker uppepå. 
   Så - igår gjorde vi sådana. Det blev så vansinnigt gott att jag trodde jag skulle smälla av! 
   Nytt ord behöver följaktligen uppfinnas: Bättre än ultimat. 

Förslag?

Annars har dagen gått fort. Jag fodrade pållarna i morse och red en liten stund. Härligt att vara ute hos hästarna igen; jag lider verkligen när jag inte kommer ut! Q var snäll men paddocken var dålig, så vi lattjade bara lite. 
   Sen har vi hunnit med att laga mat och handla och så plugga ett tag på det. 

Ny vecka i morgon. Jag. Orkar. Inte. Mer.
   Ge mig jul . 

Den här gången tror jag det har gått vägen. Kanske?

Idag tar jag det en liten, liten smula lugnt (har ju faktiskt massa mer att plugga). Ska dra igång och baka lite nu.
   Åh, jag vill att det ska vara jullov nu! Då kan jag lägga (typ) hela dagarna på att klappa på de här raggsockorna: