Payday

... Tålamod! 

Inte min starkaste sida. I vart fall inte när det kommer till vissa saker.
   Skriva en bok? Sure!
   Utbilda en pålle? Nemas problemas!
   Baka surdegsbröd? Okej!
   Sortera lådor? Gör jag så gärna!

Men - som sagt. I många andra avseenden tröttnar jag rätt fort. Jag vill att det ska bli bra med en gång (helst bäst), och blir det inte det, ja, då ger jag upp.
   Inte Calle. Han ger sig aldrig med nåt annat än perfekt.

Följande scen utspelade sig vid matbordet (skrivbordet är knivverksatd):
   "Jag har köpt en ny lackstång, Calle! Nu ska jag göra fina sigill!"
   Ett försök: Fult.
   Två försök: Fortfarande fult.
   "Åh, jag hatar den här skiten!!!!! Varför blir det inte som jag vill!" *muttermutter* "Det får bli bra så där nu!"
   Calle tittar fundersamt på mig och lackstången och sedan gör han ett försök. Snurrar länge i ljuset (tålamod, som sagt): och visst fan - superfint. Men inte helt perfekt, tycker han. Jag har redan pillat bort mitt försök, och han får göra ett nytt åt mig. Sen testar han en gång till - och visst fan: "Nu är det perfekt!"



Varför har inte jag hans tålamod?