Payday

Två superkvällar på rad - blir man inte lycklig?
   Först var återsparkssittningen på fredagkvällen med tema superhjälte/superskurk. Cecilia Äldrestudent lobbade stenhårt för ett Garbage Gang, och det slutatde med fem soppåsar som i tropp skuttade in i Gröna Villan. Jag hamnade bredvid Poirot och Batman, med en av tre-fyra Hulkar mitt emot. Helt fantastiskt roligt!
   Sittningsuppdraget för mig handlade om att fjäska mig till priset för bästa utklädnad - bra i en soppåse, elelr hur? ;) Spextal planerades snabbt ihop, men priset hann delas ut innan det var min tur att snacka. Istället blev det den nu mycket klassiska "En Kulen Natt" som framfördes med rörelser uppe på stolarna.
   Kvällen avslutades på Skogis med en väldig massa internationella studenter och en väldig massa dans.

Igår var jag ute hos Högdahl och Royal för första gången på flera veckor. Jag får abstinensbesvär utan hästlukt i näsborrarna, så det var en lättnad att lägga ett antal timmar hos pållen. Ridturen var också härlig, lätt snöfall och en mysig häst - och så lite te inne i Högdahls kök på det - supermysigt!
   Calle hade fixat makaronipuddning till mig, och sedan blev det till att sno sig. Finlandssvenska nationen hade sittning, och deras feststämning och lyckade sittningar är milsvida kända. Jag älskar dem.
   Lit problem dock med något för hög klädkod för min garderob - bara en kjol som var lång nog och inget jättebra att matcha med... Suck! Lite festkläder måste defenitivt inhandlas. Nu lägger vi ner klädsnacket, annars kommer jag börja låta som en modebloggare med "dagens outfit". Hemska tanke.
   Sittningen var som väntat ruggigt kul. Träffade en riktigt skåning som gjorde det riktigt avancerat. Försök fatta bred skånska, vanlig norrländska OCH allt mer sluddrig finlandssvenska i samma diskussion... Dömt att misslyckas. 
   Jag var lite trött så jag smet hem med sista bussen. Kändemig lite svikaraktig, men känsla släppte när jag såg vem som körde. REGGEABUSSCHAFFÖREN! Helt otoligt underbar snubbe! Mycket folk och skyhög stämning när lamporna släcktes och tändes i takt med allsången till "Don't worry, be happy". Perfekt avslut på en superkväll.

Nu blev inlägget givetvis väldigt långt, fast jag inte hade tänkt det. Aja. Ni överlever. Blir det tråkigt har ju jag faktiskt inte tvingat hit er, eller hur?

 
Jag har tagit en del foton som egentligen skulle hamnat på bloggen ungefär just då jag tog dem. Eftersom jag är lite lat, kom de givetvis inte upp. Det är därför som ni få se dem idag istället. Blandat:


Rummet ser helt normalt ut, trots TVÅ dubbelsängar. Stor lägenhet - javisst! Tyvärr har jag ingen bild på hur det såg ut tio minuter efter att Astrid gått in genom dörren - men det var en syn som hette duga!


Om ni visste hur mycket jobb som ligger bakom den här... Calles underbara pappa skickade kanterna plus krokar. Vi har köpt stänger, skiva och färg. Och regelprovare, helt i onödan. Snyggt blev det till slut i alla fall.


Nu är modebloggskänslan total. Inför superhjältesittningen.

Älskade Astrid har åkt hem och lägenheten känns tio gånger större... ;) Lite underligt tomt - jag saknar henne redan. Hon är nog snart hemma i Hålbäckhult; hon hade bra flyt med flyg och buss.
   Igår var vi på bio. Jag blev nedröstad och det slutade med att vi gick och såg Farsan. Ingen bra film. Plågsam, tycker jag. Fast mysigt med godis, Calle, Astrid och popcorn.

Ikväll ska jag på återspark med mina molbisar, och i morgon blir det lite oplanerad sittning med finlandssvenska nationen och halva molbiklassen. Vi bor ju i Umeå. Det är nästan Finland. I alla fall närmare Finland än Småland.

Intensiv men väldigt kul vecka. Snart slut.
   Suck.
   Det känns som om det kommer bli sommar väldigt fort.

Astrid är här, och det är helt underbart! Saknar mina systrar så mycket, men lite abstinens blir ju botad nu. Undrar när nästa syrra kommer?  ;)

Stackars Astrid är ganska chockad. Hembakat rostebröd. Egen glass. Ingen O´boy. Det måsta vara en ruggig omställning. Och så universitetet med kolhydratmetabolism, engelska och nya, tokiga människor...
   Igår blev det shopping på stan; väldigt roligt. Så hårfärgning, rödbetor och ett väldigt letande. Astrid är väldigt bra på att uttnyttja tomma utrymmen, nämligen. Typ... golv och så. På 12 timmar försvann pyjamasen, och jag och Calle bara låg och gapskrattade åt henne när hon letade. Herregud. Hon måste ha ett litet hus när hon blir stor... xD
   Idag hade vi lite sovmorgon, så lektion och efter det tränade vi i tre timmar. Eller uppehöll oss på IKSU i tre timmar, kanske. För vi simmade, badade bubbelpool och bastade också.
   Nu sitter jag i köket och skriver labbrapport. Snart. Calle och Astrid ligger och pluggar matte och fysik. Isch, tur att jag inte behöver det i alla fall. 
  
När jag fixat den där labbisen ska vi är blåbärs/marängglass med (hemgjord) chockladsås och hemchockladpudding.
   Vi ska nämligen skrämma syrran lite till...

Plugga, plugga, plugga. Tråkigt. Väldigt tråkigt.

Måste... hålla... ... ...fokus... ...inte... ...släppa... fokus...

Jag skulle ge rätt mycket för att bara slänga mig på sängen och sova bort resten av kvällen. Men det tänker jag givetvis inte göra. En extra tenta räcker. Jag ska fixa det här. Det ÄR supertråkigt, men jag MÅSTE.

Dagens pepptalk till mig själv.

Fick för övrigt ett mycket uppmuntrande sms från lillasyster Astrid igår; hon ville komma och hälsa på! Nästa vecka, till och med. Jag blev verkligen jätteglad, så vi får hoppas att allt går i lås och hon dyker upp här. Fast först ska hon spela SM. Håll alla tummar! ;)

Kemin kallar. Jag är väldigt ledsen. Jag kan inte slösa bort mer tid på er idag.

Egentligen är jag fortfarande sned. Faktiskt. Man ska inte vara långsur, och det brukar jag inte vara. Fast ändå. En del saker måste man bli arg på.
  
Men jag känner mig... övertalad. Det verkar som om ni alla är väldigt måna om att slippa prata med mig ( ;) ) och istället vill att jag ska hålla er uppdaterade så här. Och jag kan väl se fördelarna. Jag slipper ju prata med er också... ;) 
   Nej, nu är jag elak. Skärpning.
   Avgörande var hotet om en facebook-grupp, helt klart. Inte för att jag hade sett det, men ändå. Har man ett sådant hot hängande över sig, ja, då är det bara att skrida till verket.

Det finns givetvis massor att berätta, massor som hänt sedan senaste blogginlägget. Annars vore det nästan lite sorgligt, eller hur? Störst är nog in- och utflyttningen ur lägenheten. Efter fyra veckor i baracken är vi nu tillbaka i en superfräsh lägenhet! Som ny, faktiskt. Jag slänger in lite bilder längst ner, sen.
   Skolan rullar på, tyvärr med en mer tenta än jag tänkt mig. Så kan det gå, om man är en lat, sifferblind jävel. Biokemi, kursen som jag läser nu, är tvärt emot kemins grunder (morr), riktigt, riktigt kul! Det känns som om det var det här jag ansökte till. Jag ligger till och med i fas - imponerande, om jag får säga det själv (och det är ju min blogg, så försök hindra mig!).
   Vår lilla kärntrupp håller ihop, och jag älskar verkligen mina polare. Det är jättekul att hoppa på bussen och åka till universitetet.
   Vi har även ett helt gäng asiater (vitnameser, kineser?) i gruppen. De säger inte så mycket, och verkar inte ha jättekoll på läget heller. Det är ganska kul. 
   Fasen också. Elak igen. Och pappa som sa att jag måste sköta mig fram till juni, eftersom han redan (!) köpt en födelsedagspresent åt mig.  

I Umeå finns det snö - mängder, just nu. Jag håller verkligen tummarna för att det ligger tills Linda hälsar på i slutet av mars, eftersom snö är det bästa hon vet. Hanna säger att jag inte ska oroa mig.   

That´s all I have to say. Today.


Köket


Nya sängen, nytt golv och nya tapeter


Lite ommöblering följde