Övertalad
Egentligen är jag fortfarande sned. Faktiskt. Man ska inte vara långsur, och det brukar jag inte vara. Fast ändå. En del saker måste man bli arg på.
Men jag känner mig... övertalad. Det verkar som om ni alla är väldigt måna om att slippa prata med mig ( ;) ) och istället vill att jag ska hålla er uppdaterade så här. Och jag kan väl se fördelarna. Jag slipper ju prata med er också... ;)
Nej, nu är jag elak. Skärpning.
Avgörande var hotet om en facebook-grupp, helt klart. Inte för att jag hade sett det, men ändå. Har man ett sådant hot hängande över sig, ja, då är det bara att skrida till verket.
Det finns givetvis massor att berätta, massor som hänt sedan senaste blogginlägget. Annars vore det nästan lite sorgligt, eller hur? Störst är nog in- och utflyttningen ur lägenheten. Efter fyra veckor i baracken är vi nu tillbaka i en superfräsh lägenhet! Som ny, faktiskt. Jag slänger in lite bilder längst ner, sen.
Skolan rullar på, tyvärr med en mer tenta än jag tänkt mig. Så kan det gå, om man är en lat, sifferblind jävel. Biokemi, kursen som jag läser nu, är tvärt emot kemins grunder (morr), riktigt, riktigt kul! Det känns som om det var det här jag ansökte till. Jag ligger till och med i fas - imponerande, om jag får säga det själv (och det är ju min blogg, så försök hindra mig!).
Vår lilla kärntrupp håller ihop, och jag älskar verkligen mina polare. Det är jättekul att hoppa på bussen och åka till universitetet.
Vi har även ett helt gäng asiater (vitnameser, kineser?) i gruppen. De säger inte så mycket, och verkar inte ha jättekoll på läget heller. Det är ganska kul.
Fasen också. Elak igen. Och pappa som sa att jag måste sköta mig fram till juni, eftersom han redan (!) köpt en födelsedagspresent åt mig.
I Umeå finns det snö - mängder, just nu. Jag håller verkligen tummarna för att det ligger tills Linda hälsar på i slutet av mars, eftersom snö är det bästa hon vet. Hanna säger att jag inte ska oroa mig.
That´s all I have to say. Today.
Köket
Nya sängen, nytt golv och nya tapeter
Lite ommöblering följde
Men jag känner mig... övertalad. Det verkar som om ni alla är väldigt måna om att slippa prata med mig ( ;) ) och istället vill att jag ska hålla er uppdaterade så här. Och jag kan väl se fördelarna. Jag slipper ju prata med er också... ;)
Nej, nu är jag elak. Skärpning.
Avgörande var hotet om en facebook-grupp, helt klart. Inte för att jag hade sett det, men ändå. Har man ett sådant hot hängande över sig, ja, då är det bara att skrida till verket.
Det finns givetvis massor att berätta, massor som hänt sedan senaste blogginlägget. Annars vore det nästan lite sorgligt, eller hur? Störst är nog in- och utflyttningen ur lägenheten. Efter fyra veckor i baracken är vi nu tillbaka i en superfräsh lägenhet! Som ny, faktiskt. Jag slänger in lite bilder längst ner, sen.
Skolan rullar på, tyvärr med en mer tenta än jag tänkt mig. Så kan det gå, om man är en lat, sifferblind jävel. Biokemi, kursen som jag läser nu, är tvärt emot kemins grunder (morr), riktigt, riktigt kul! Det känns som om det var det här jag ansökte till. Jag ligger till och med i fas - imponerande, om jag får säga det själv (och det är ju min blogg, så försök hindra mig!).
Vår lilla kärntrupp håller ihop, och jag älskar verkligen mina polare. Det är jättekul att hoppa på bussen och åka till universitetet.
Vi har även ett helt gäng asiater (vitnameser, kineser?) i gruppen. De säger inte så mycket, och verkar inte ha jättekoll på läget heller. Det är ganska kul.
Fasen också. Elak igen. Och pappa som sa att jag måste sköta mig fram till juni, eftersom han redan (!) köpt en födelsedagspresent åt mig.
I Umeå finns det snö - mängder, just nu. Jag håller verkligen tummarna för att det ligger tills Linda hälsar på i slutet av mars, eftersom snö är det bästa hon vet. Hanna säger att jag inte ska oroa mig.
That´s all I have to say. Today.
Köket
Nya sängen, nytt golv och nya tapeter
Lite ommöblering följde
Kommentarer
Postat av: sylvia
åå, vad mysig och härligt det ser ut!
måste komma upp sen när jag kommer hem. saknar dig!
Trackback
