Trettioförste maj

Min häst hade en pinne i benet, så det blev ingen tävling idag. Istället fick vi jaga förrymda kalvar.

Jag sitter vid datorn. Calles dator, eftersom vårt internet är för långsamt för att fixa Olas powerpointer. Jag måste nämligen plugga fysik, trots att jag är alldeles på det klara med att jag inte har en rimlig chans att lyckas lära mig allt till i morgon. Monstret, ni vet, det där man-måste-faktiskt-inte-plugga-det-ordnar-sig-ändå-gör-nåt-kul-istället-monstret? Den lille jäveln jobbar nog övertid nu.
   I min så kallade pluggning får jag dessutom inte tag på Linda. Något säger mig att hon är betydligt mer stressad än jag, och därför stängt av mobilen?

Dessutom är jag gnällig.

Ja, jag har haft bättre dagar.

Som tur är har jag min Calle. Bättre människa får man letar länge efter! <3 

Tjugosjätte maj

Jag har tenta i fysik B nästa måndag. Det är mindre ä en vecka dit. Det Ola pratar om är än så länge obegripligt för min del. Jag borde verkligen ta tag i mitt liv och se till att jag fattar en del i alla fall.

Men det är långt till måndag. Och jag behöver ju inte fysik B.

Däremot behöver jag en dator. Och en ny mobiltelefon. Tur att man har jobb.

Tjugofemte maj

Vet ni, det är riktigt, riktigt dålig stil att sitta inne när det är så fint väder utomhus. Usch och fy.

Tänk om jag kunde skylla på fint väder alla de andra dagarna också? Men hörrni, två veckor är ingen lång tidsperiod. Bara en millisekund, om man ser det i ett större perspektiv. Egentligen.

Dålig ursäkt? Nä, nu förstår jag inte vad ni pratar om.

Åttonde maj

Maskar har också känslor. Det är därför det tar så lång tid att gå till stallet.

I morgon, gott folk, i morgon ska jag och Trubbel ut och tävla! Och jag är riktigt, riktigt peppad. Det är så skoj, förstår ni! Det enda problemet, tycker Calle, är att helgen blir kortare. Jupp. En dag tävlar jag. men det är ju ingen som hindrar honom från att följa med! xD
   Sist var ju jag och Calle ensamma på tävling i Vetlanda. Det tyckte jag var supermysigt, och oj, vad bra coach han var, min Calle! I morgon ska jag rida i Vimmerby. Mamma ska köra. Men om calle hemskt gärna vill, så FÅR han komma och titta. Och träffa mig litegrann, inte att förglömma!
   Och Linda har lovat att "sovande stötta mig mentalt" på morgonen. Ja, på morgonen, Linda. Jag rider första starten runt tio, andra kanske ett eller något liknande. Håll alla tummar!

(Och för tydligheten - det gör ont i mig at gå förbi en alldeles grusig, nästan uttorkad mask på vägen till stallet. Jag räddar dem. Och det tar tid, för de puckade små liven är väldigt självmordsbenägna när det regnat.)


Sjunde maj

För att Linda är min idol. Hon hittar massa bra saker på internet, och när jag också vill hjälpa till, visar hon mig hur man gör! (Men det var inte överlätt - det tog två försök för henne! ;))

Någon gång ska jag också bli teknisk. Alternativt betydligt mer tålmodig, så jag inte blir asförbannad och går därifrån när jag inte är teknisk på första försöket...




www.uppdragbarn.se

Femte maj

Min mamma kan vara snäll ibland. Idag gick hon up och släppte ut mina hästar så jag skulle få sova. By the way, visst är det lite roligt att det alltid r mina hästar när någo jobbigt ska göras?
   I alla fall, det var snällt. Jag sov gott. Till halv sju. Då ringde Calle.
   "Hej där! Är du vaken?"
   "Nej"
   "Ohh! Jag tänkte att jag skulle ringa, för om du har täckning är du i stallet och då är du vaken!"

Sant. Jag har aldrig täckning innanför husets väggar. Utom vid halv sju på morgonen, om jag jobbat kvällskift och för en gångs skull ska få sovmorgon.


RSS 2.0