Sitt
Ja, jag ser. Gnäll-inlägg. Just då hjälpte det kanske en aning, nu känns det larvigt.
Men jag är ju tyvärr sådan. Grubblare. Det är svårt att ändra på, även om jag försöker.
Nästa gång tankarna börjar dra igång mig ska jag försöka tänka en gång till. Vissa kvällar, typ när jag är jättetrött, blir tankarna som en svans, och jag blir en hund som får syn på dem i ögonvrån. Men även om det känns lockande att ge sig efter de där svansa-tankarna, finns det ju bara två möjliga resultat:
1.) Jag kastar mig efter dem, runt, runt, runt, men får inte fatt på dem. Jag springer i min snäva cirkel tills tassarna blöder och jag blir så yr att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
2.) Jag får tag om dem och biter till. Päls i munnen, ont och olycklig. Ingenting blir bättre.
Summa summarum: Sitt!
Ska försöka minnas det nästa gång. ;)
