Payday

Herregud, vad jag älskar min man (sambo/pojkvän/what ever)! 
   Hur underbart är det inte att komma hem från skolan till färdiglagad lyx-mat? Eller komma från stallet och mötas av muffinslukt?
   Hur underbart är det inte att ha honom som öppnar mjölkpaketet när jag misslyckas tio gånger och har gråten i halsen?
   Det är så fantastiskt att ha honom som tröstar när jag är ledsen, lyssnar när jag grubblar, säger åt mig att skärpa mig när jag är fjollig... Tänk att jag får ha honom som alltid får mig på gott humör. Som alltid hjälper mig när jag behöver det. 
   Det är helt ovärderligt att ha honom. 
   Jag älskar honom något så oerhört. Och jag är så tacksam för att han finns hos mig.


Min pulsåder (med tax. Ja, och fiskespö, för den observante).
Mitt allt. 



Klyschigt? Kanske lite. Kanske mycket. Men vet ni vad, det får ni välan tåla? ;) 
   Idag behövde jag få skriva lite ömt och varmt (och ja, kanske lite klyschigt), för det var så det kändes i mig. Inuti.
   Har ni tur känner jag mig fyndig, smart och rolig inuti i morgon. Då lovar jag att ni får veta det.