Tid
Dagens filosofiska fundering.
Jag tycker mig uppleva tiden som något annorlunda än vad jag förväntar mig av den. När jag tänker tid, då ser jag en rak linje som börjar i begynnelsen och sträcker sig evigt framåt; vidare. En lång, lång linje att kronologiskt följa från där tiden började, fram till den dagen det tar slut.
Enkelt.
Och kanske är det därför jag blir så förvirrade när min hjärna trots allt inte verkar tänka så.
Ju mer jag tänker på tiden desto snurrigare vill den bli. Min tid, när jag minns och ser tillbaka; den är ingen rak linje. Punkt. Jag kan visserligen börja när jag föddes och följa mig själv genom uppväxten, precis som man ska, men det känns inte så! Förstår ni hur jag menar?
Jo, det känns som lager. Cirklar som ligger i lager ovanpå varandra, likt en spiral nerifrån och upp med en och annan fast punkt att orientera sig efter här och var. När jag tänker på tiden, då ligger all annan tid jag upplevt simmande under mig där jag står idag. Knepigt? Jo, jag sa ju det... ;)
Tänk så här: Idag är det oktober. När jag tänker oktober och bakåt, då känns inte min tid som en linje baklänges till den dagen jag föddes (alternativt den dagen jag började minnas). Nej, då känns det som jag har alla mina oktober rakt under mig i ett tjockt lager, och all min andra tid snurrar omkring mig.
Layers. Like an onion!
"Oh, you both have LAYERS. Oh. You know, not everybody like onions. What about cake? Everybody loves cake!"
säger Donkey i Shrek:
Ur led är tiden. Eller kanske snarare: Ur led är mitt huvud.
Jag tycker mig uppleva tiden som något annorlunda än vad jag förväntar mig av den. När jag tänker tid, då ser jag en rak linje som börjar i begynnelsen och sträcker sig evigt framåt; vidare. En lång, lång linje att kronologiskt följa från där tiden började, fram till den dagen det tar slut.
Enkelt.
Och kanske är det därför jag blir så förvirrade när min hjärna trots allt inte verkar tänka så.
Ju mer jag tänker på tiden desto snurrigare vill den bli. Min tid, när jag minns och ser tillbaka; den är ingen rak linje. Punkt. Jag kan visserligen börja när jag föddes och följa mig själv genom uppväxten, precis som man ska, men det känns inte så! Förstår ni hur jag menar?
Jo, det känns som lager. Cirklar som ligger i lager ovanpå varandra, likt en spiral nerifrån och upp med en och annan fast punkt att orientera sig efter här och var. När jag tänker på tiden, då ligger all annan tid jag upplevt simmande under mig där jag står idag. Knepigt? Jo, jag sa ju det... ;)
Tänk så här: Idag är det oktober. När jag tänker oktober och bakåt, då känns inte min tid som en linje baklänges till den dagen jag föddes (alternativt den dagen jag började minnas). Nej, då känns det som jag har alla mina oktober rakt under mig i ett tjockt lager, och all min andra tid snurrar omkring mig.
Layers. Like an onion!
"Oh, you both have LAYERS. Oh. You know, not everybody like onions. What about cake? Everybody loves cake!"
säger Donkey i Shrek:
Ur led är tiden. Eller kanske snarare: Ur led är mitt huvud.
Kommentarer
Trackback
