Misslyckat

När man är så trött att man vill lägga sig på golvet och gråta över misslyckad jordgubbskräm, då är det tur att man har en sambo med humor. Utan Calle hade jag inte varit kvar länge i köket i kväll, så mycket knvi ju säga... 
 
Fast till slut blev pizzan toppen, brödet alldeles lagom och jordgubbskrämen blev... jordgubbssoppa. 
  Jag har återhämtat mig. Jag är glad nu. Nästan.

Bäst jag vilar upp mig inför i morgon. Vad tror ni men nya, ännu okända labbpartner skulle säga om jag kastade mig på golvet med tårarna sprutande, om inte tranduktionen gick som förväntat? ;)

God natt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0