Framme
Sinnesjukt men sant. Sommaren är över och vi är tillbaka i Umeå. Jag har saknat vår lägenhet, underligt nog, och det är underbart att sova i "egen" säng igen! Dock hann inte Gittan och Anders mer än ut genom dörren innan hemlängtans-hålet i magen satte igång att mola lite tyst för sig själv. Hur bra och kul och helt fantastiskt det än är här, så kommer jag inte ifrån att det ÄR långt hem och det ÄR långt till jul. Alltså = långt tills jag ser alla älskade i Vimmerbytrakten igen.
Jag hade önskat att helgen blev lugn och slapp, men icke. Jag pluggar som en gnu (eller kanske mer som en universitetsstudent?) eftersom jag har en rest-tenta på måndag. Ni vet, den jag hoppade över i våras när Sofie sprang ut? I alla fall har jag en del att komma ihåg och jag är hittills imponerad över min engen svidande effiktivitet. Jag läser och skriver och kommer ihåg/lär mig ALLT om rubisco och cellväggar och fotosystem och växthormoner och sekundära metaboliter! Oj, vad jag pluggar!
Eller, tja, inte PRECIS just nu, om ni nu ska vara så satans petiga. Men man måste ju gå ifrån nån gång, annars blir det bara monstersnurrigt.
Lovar ingen mer uppdatering innan måndag (snälla, håll tummarna då!). Dock lovar jag sommarens alla bilder efter tentan.
Cliffhanger?
See next episode: Extra special material! Death and love and secrets of the passed!
Okej. Kanske tog i lite väl.
Tillbaka till växtfysiologins magiska värld!
