Det tar sig!
En av de mest underbara känslorna är när man utvecklas och känner att man lär sig saker, tycker jag! Det är något alldeles särskilt häftigt med det! Igår var jag och hopptränade igen med skruttpållen, och han skötte sig så fantastiskt bra. Och jag red väldigt, väldigt bra. Det var det som var roligast; att det jag och tränaren pratade om förra gången och gången innan, det hade gått in.
Jag fattade grejen, fick in rätta känslan. Yo, man! Hajar ni vad jag menar, liksom, brudar?
Flippeliflipp.
Träningsvärk idag. Härligt, för varje gång det nyper i kroppen minns jag hoppningen och blir glad.
Att göra inför kvällen:
- Städa garedroben Gud (eller i vart fall familjen Bäck) glömde.
- Jämka.
- Flytta pengar (jag vill ha ett liv utan utgifter, tack)(alternativt en bil som går på... typ vatten? Regnvatten.)
Hm. Eller ska jag kanske... gömma mig tills i morgon? ;P
Det är så underbart att känna "den där känslan" när allt flyter på som det ska i ridningen! Man vill aldrig sluta rida! Jättekul att han sköter sig bra! KUL!!!