Payday

Jag har varit jätteduktig idag (själv-pepp) och pluggat från kvart i åtta till halv två. Det är faktiskt bättre än det kunde varit med tanke på att 1. Jag var ensam till lunch och 2. Det var solsken ute.
   Nåväl. Halv två gav jag upp och trampade någorlunda glatt hemåt. Jag undvek med nöd och näppe att köra över ett barn och trodde en ponny var en en hund.
   Jag kom hem. Så klev jag av hojen och gich fram till dörren. Den är mintgrön. Jag drog i den. Ungefär så här lät det i mitt huvud: 

   "Låst. Låst? Varför är det låst nu igen?"
   "Hm. Var är Calle?"
   "Helvetesjävlaskit - Calle skriver tenta!"
   *plingplong* ... *plingplong*
   "Öppna nu då!"
   "Nepp, han är inte där. Helvetesjävlaskit - han skriver ju tenta."
   "Var är mina nycklar?"
   "De är i jackfickan. Den grå jackan."
   "Helvetesjävlaskit - jag har den rosa jackan!"
   "Helvetesjävlaskit - den grå jackan hänger ju bara tjugo centimeter bort. På andra sidan dörren."
   "Kanske den är i väskan i alla fall?"
   "Nepp."

Så då stirrade jag på dörren en stund. Den fortsatte vara opåverkad av mina tankeexperiment.
   Jag satte mig på verandan och åt min lunchlåda. Korvstroganoff. Kallt - för mikron bor i vår lägenhet. Jag ska flytta ut den på verandan nu.
   Kall korvstroganoff är så där. Om ni skulle få för er att testa. 
   Sen svor jag lite till och så cyklade jag in till stan igen. Jag satte mig på biblioteket och läste en helt vanlig bok tills Calle var klar med sin tenta. 

Utelåst, second time: check.
   Fast den här gången var det i alla fall mitt eget fel...