Payday

Åh.

Jag som trodde jag var cool nu. Lappat, lagat, fixat. Och så ska hela karusellen börja om från början. Jag blir så trött. Trött och jävligt ledsen.

Ni måste tro att jag är deprimerad när ni läser sånt här. Det är jag inte. Inte det minsta. 
   Jag är jävligt, jävligt lycklig här uppe, trots isflak, organkemi och grävmaskiner. Calle är helt fantastisk. Jag älskar mina underbara polare i skolan. I morgon ska jag träffa hästar igen. Irish, närmare bestämt. Och så glada, underbara Maria, och resten av gänget. Idag ska jag alldeles strax ut och gå i solskenet. 
  
Ni ser, det är inte alls särskilt illa. Egentligen. Jag är nog bara ovanligt melodramisk.