Payday

Idag var det mörkt när vi vaknade. Riktigt mörkt. Annars brukar i alla fall lite ljus smyga sig in genom gardinerna, men inte i morse. När jag väl kom upp och ut i köket blev jag väldigt trött. Det spöregnade. Himlen var kolsvart.
   Jag gick in till Calle och undrade om inte vi kunde ta bilen till skolan.

Men han är tuffare än mig. När det började dra ihop sig för avfärd duggade det bara, så då kunde vi jag ta cyklarna i alla fall. Vilken tur, eller hur?
   Sen har ju de knäppa vädergudarna här uppe hunnit ändra sig många gånger om. Kallt, varmt, regn, mulet, klart... Just nu är det sol. Det underlättar, för jag ska in till stan. Det ska bli pizzabuffé och popquiz med lite internationellt folk, och så Hanna och Emma. Kul!
  Calle ska vara hemma och käka rödbetor och räkna matte. Det är sannerligen inte lätt att vara basårsstudent!

Ojojojooj! *hoppar jämfota* Vet ni vad jag gjorde igår! Jag undersökte en mordplats!
   Eller, mord och mord. Och undersökte, förresten.
   Vi leker ju kriminaltekniker nu under det här temat, så lärarna hade fejkat en brottsplats åt oss. Rikigt blod, hår, fibrer, mordvapen, fingeravtryck... Och avspärrningstejp! Oh, så tufft! Det kändes typ som när man lekte dektektiv som liten! 
   Och idag har vi analyserat våra bevis. Mikroskop, DNA-testning... Gosh, hörni, det här är riktigt spännande! Kanske är det här man ska nosa sig in mot sen?

Jag ska sätta fart nu. Det tar faktiskt typ 10 min minuter in till stan. Och jag har inte bytt om än.