Femtonde juni
Tänk er en filmscen. En tjej kommer gående över en så gott som öde asfaltsplan, på väg mot en kantig utbyggnad på ett äldre hus. Fabriksmiljö, lite ihopplockat, opersonligt. Himlen täckt av moln. Tjejen drar ett passerkort, det knäpper till och hon kliver in i ett laboratorium. Pysande ljud, skum halvdager över glaskolvarna. Hon tar ett par steg till. Plötsligt får hon syn på en stor, röd, lampa som blinkar hetsigt i takt med ett gällt pip. Ett larm! Stort, otäckt, okänt larm!
Syraläckage, brand, farliga gaser? Panik!
Tio minuters vånda - varför larmar det, vem ska jag ringa till, ska jag över huvud taget ringa någon, varför i helvete larmar det, tänk om det är något farligt, är det jag som har gjort något, när kommer Anita, varför går klockan så långsamt, VARFÖR LARMAR DET?
Anita kom. Det var - ett vattenfilter. I en annan byggnad!
Resten av dagen var lugn, förresten.
