Fjärde februari
Lite jobb så där helt plötsligt igen. Igår ringde Najje (arbetsledaren på ostkakan) mig vid 13.10. Jag stod i stallet, precis hemkommen från en mysgalopprunda i skogen.
"Hejhallå, vad pysslar du med då?"
"Jag är i stallet"
"Jahopp, då kan inte du vara här och jobba vid två då?"
Men se, det kunde jag! Man är aldrig så snabb som när man kan tjäna lite pengar.
IQ-befriat. Det är ett ganska bra ord för att beskriva ett löpande-band-jobb. Man ska kunna le och snacka med arbetskompisarna oavsett tid på dygnet, kunna se var det håller på att bli problem innan några ostkakor går i golvet, ha viss motorisk känsla samt kunna hålla ögonen på massa ställen på en gång. Låter det svårt?
Nej, just det.
Idag var jag uppe tidigt, trots att det var kvällskift igår. Man blir sjukt seg, men allt funkade bra idag med. Vid halvtre-tiden stack jag ut till Jenny. Hon bor mer mitt i skogen än jag och har en älgpark som närmaste granne. Vi hade mysigt, fikade, lagade soppa och kikade på kossorna i deras nya hus. Skön eftermiddag!
Mamma och jag har just varit uppe i Säflod och pratat med Lisa. Våfflan, Sofies ponny, är nämligen (nästan) såld. En familj från Nybro har bestämt sig för henne. Det kommer bli bra, men just nu känns det allt lite... tomt. Jag har velat bli av med henne hela vintern, men nu har jag varit så inställd på att hon blir kvar att jag liksom fäst ihop de band som jag kapade när vi skrev annonser i höstas. Lilla plutt ska få en ny mamma! *gråtmilt*
Lilla hästen!
God natt, mister Tom.
