Payday

Som vanligt har jag bestämt mig. Den här gången ska jag fixa det.
   Om inte annat för att Linda säger att jag måste.

So, why don't pretend that it never happened?

.....................................................................................................

Idag har jag varit vid gummiverkstaden alldeles själv. Jag hoppas att ni tycker att jag är modig som vågade åka dit, för det tycker nämligen jag.
   Det visade sig att det var alldeles lugnt, precis som jag inbillade mig i bilen på vägen dit. Killen var förstås jättejust. Fast däcket hade "en böld". Och det var tur att jag kom dit, för "snart skulle det ha smällt". Han bytte däcket åt mig, och simsalabim! Inga mer hopp i lilla fiestan! ;)
   Skönt att det inte var något konstigare, måste ju kunna åka in till den lilla staden i morgon. Högskolestudier, ni vet... ;) Och så ska jag göra blodtester, eftersom jag ska bli blodgivare! Det är också lite modigt, inte sant? Fast mest handlar det nog om att kompensera. Eftersom egoistiska jag tänker behålla allt inuti mig om jag dör, får jag dela med mig lite medan jag lever. Det borde ju gå jämt upp, om nu någon håller räkningen?

Idag har jag även varit ute i solen med Trubbel. Knäppis och jag är nu i full gång med träningen inför vårens tävlingssäsong. Jag är jättepeppad och det är vansinnigt roligt! Idag var det dock mest lunk i skogen, men det är inte helt fel det heller. Nästan vårsol var det också. Fast jag tar gärna ett par veckor med tjock snö innan tussilagorna får fritt spelrum. Men så är ju jag en vintermänniska också.  
  
Inte helt oväntat tycker jag redan att det känns... högfärdigt. Jag menar, varför skulle någon hitta något intressant i mina ganska likriktade dagar? Uppenbarligen gör ju någon det, det är därför jag skriver, men ändå? Så kul kan det ju inte vara? Jag tror det är därför jag lägger ner ganska snabbt. Det är Calle, Trubbel, mina vänner och min familj. 
   Men det är å andra sidan väldigt mycket.
   Kanske det inte är så tråkigt ändå?