Payday

Det är kväll. Jag och Calle har just varit på bio för första gången i Umeå (och det tog inte ens en vecka innan vi hann dit, stämplar det oss som bio-freak?). Inglorius Basterds, bra film, bra bio. Hittills allt bara toppen.

I morgon ska jag träffa min klass. Jag har hitintills envist hävdat att jag inte varit nervös, eftersom jag inte varit nervös. Och det är sant. Inför flytten var jag nervis, men när vi väl kom på plats blev det lugnt.
   Men ack - nu är jag riktigt, riktigt nervös. Så nervös som inför ett slutprov som man inte pluggat till, som inför en utlandsresa eller inför någon avgörande deltävling med laget. Gosh, vad det är pirrigt just nu!

Men, hysch! Säg inget till Calle!
   Jag vägrar erkänna att jag är nervös. Han kommer reta ihjäl mig, eftersom han inte hunnit bli nervös än (säger han...). Uppropet är ju egentligen inte förrän på måndag. Han kommer å andra sidan vara grymt stressad på söndag (och jag skulle ju aldrig få för mig att reta honom då. Nej, jag är en god människa. Eller, hur var det nu?;))

Sååå - dagens föreställning, gott folk! Jag-är-inte-ett-dugg-nervös-inför-nollningen!

Argh.
Wish me luck...