Payday

Skolsköterskan tittade på min prickga mage igår. Det var inget farligt, så jag kommer inte att dö, än mindre slippa någon skola tack vare dem. Fjällros kallade hon det. Tydligen någon halvskum sjukdom utan orsak, smitta eller andra symtom än prickar på mage och ben.
   Okej? Kändes ju lugnt och tryggt.

Med risk för viss upprepning tänker jag nu tala om att jag ska åka hem imorgon. Fast ört ska jag lyssna på ett vårtal, ha ekonomi och sedan åka in till Jönköping och shoppa med syrrorna. Mamma ska göra nåt jobb där, nämligen.
  Men sen blir det av hemåt! Oj, vad jag ska hinna med mycket! Fast det är kul.

Philipp, min tysk-lärare (dubbel bemärkelse) skrattade åt mig. Jag har nämligen aldrig gjort en powerpoint, och det var visst mycket roligt. Så bara för att bevisa att jag kan ska jag minsann göra en. Eller, tja, Calle får göra en. Det är faktiskt typ samma sak, eller hur?

Nu har by the way alla i min närhet, ungefär, bestämt vad de ska pyssla med när de blir vuxna och ansvarsfulla. Det låter som en ganska bra idé, det där med en plan. Men jag vet inte, det där med bra idéer är inte riktigt min grej.
   Visste ni att det är typiskt för en kvinnlig hjärna att fundera jättemycket innan ett beslut fattas, och sedan fortsätta fundera på om det verkligen var rätt i evigheter efteråt. I den bemärkelsen är jag ytterst kvinnlig.
  Och än så länge bara i den första fasen.

Nu skulle kunna vara ett bra tillfälle att berätta allt som hände på balen, men tji fick ni. Jag har viktigare saker för mig.