Glädje och sorg

Så, det där var väl en oerhört dramatisk rubrik! Hade det varit en pocketbok hade den säkert blivit bestseller med en gång.
   Och det är tur att jag har en snyggt säljande rubrik, för innehållet på det här lilla korta inlägget hade varit slöseri med papper, om det hade blivit tryckt.

Jag är klar med skolan nu, och har därför rätt att vara ledig på bonusdagarna. Det innebär att jag är hemma och pysslar. Gud så skönt det är!
   Man saknar inte kon förrän båset är tomt. Det är just ett sånt där vist uttryck jag bara hatar...

På tal om visa uttryck, jag har fått den väldigt fina jeerbocken, som Lasse säger. Grennaskolans Yearbook, alltså. Det är roligt att sitta och bläddra i den, men samtidigt tragiskt. Jag menarm nu är det slut. Finito. The End. Många av de i boken kommer jag knappast se igen, än mindre snacka med. Är det inte sorgligt?

Sorg och bedrövelse. Joppe är missbildad. En mutantkyckling, det är vad som närs vid vår barm. Eller Fiskmås's barm. Konstig är han i alla fall. Liksom skev och framtung.
   Men än kan mirakel ske. Jesus älskar alla. ;)
   Fast han borde kanske älska Joppe lite mer.

...död eller levande!

Vi fick bullar av min svensk/engelsk/porjektledar-lärare idag. Det var nämligen vår sista lektion! Nu är studenten ruggit nära, och jag som inte har koll på något. 
   På Grennaskolan finns det dessutom en trevlig tradition som stvas STUDENTFÖRHÖR. Låter inte det alldeles fantastiskt roligt?
   Och eftersom jag inte har någon koll på vad det innebär får jag mycket motstridiga bud. "Det ska vi inte ha i år" till "Du får gå ut bakvägen på studentdagen om du inte klarar frågorna". Tryggt och säkert, var det ja.

Kackel i hönsgården har drastiskt ändrats till kaos i hönsgården. Fyra hönor har ruvat och när tre kycklingar kläcktes i onsdags var alla så ivriga att vara mamma att två strök med. Biffiga Betty tog till sist makten över den som var kvar, men i lördags kom ett småsyskon, som Betty inte ville ha. Plötsligt skulle visst ingen höna bli mamma, och stackars Joppe blev allt tröttare. Efter att ha övervägt ta in den för räddningsaktion, satte vi helt sonika in en höna i buren och bestämde att hon nog blir en bra mamma. Tre timmar senare hade hon äntligen accepterat sitt öde och nu tar hon hand om honomhenne. Joppe, alltså.

I fredags åkte jag till Valdemarsvik. Fyra timmar tar det att åka från ena änden av östergötland till den andra, men det kostar bara 75 :-. I andra änden av östergötland väntade Calle på mig, och jag stannade till lördag lunch. Lagade själv en gryta till middag och fick chokladpudding till frukost. <3

Trubbel är en helt fantastisk häst! Sofie sa att det inte var någon idé att ropa på hästarna, jag menar, hagen är nog ett par hektar stor. Varför skulle de vilja komma in? Jag visslade i alla fall, och gissa vem som kom i full fart? Härliga häst! Det gjorde nästan min helg!

När vi ändå är inne på djur; jag måste vara en fantastisk djurskötare. Mina prickar, som enligt skolsköterska skulle vara helt ofarliga, sprider sig lavinartat och kliar som attan. Jag blir tokig! Men uppenbarligen älskar de mig, de små liven.

Sista busskortet ska inhandlas nu. Snart är det tack och hej till Grennaskolan.


En litet motig dag

Ingen bra dag alls. Jag mår grymt illa och får ingenting gjort, i kombination med avgörande samhällsprov i morgon. Ajdå.

Helgen har annars varit härlig. Hemma redan i torsdags kväll, och gick en sväng ner till sjön med pappa. Det har blivit jättefint sedan strandlinjen rensats ur! Värsta  mysigt med mycket mer sol än innan.
   Uppe tidigt på fredagen.  Projektrapport hela morgonen. Eller nästan, hjälpte Calle med en mycket roligare uppgift som han hade fått. Så stack jag upp och red en sväng med Trubbel. Så kom Calle och pappa, och vi åkte upp till Björnsholm. Det skulle vara auktion på söndagen, men det fanns inte mycket. Fast roligt att gå och kika.
   På lördag blev det betessläpp  och i med bryggorna. Härliga hagar för hästarna, och  supermysig pickninck vid Torstens stuga. Och så varmt det är i vattnet redan (men höll mig kvar i kanoten under premiärturen. Så varmt var det inte!)  Helt fantastiskt! Vi grillade nere vid vattnet på kvällen, och oj, så mysigt det var.
   Söndag blev en smula lugnare, jag var trött i värmen. Fast skulle inte vilja byta bort den, det är så skönt med sol!

Så. Sammanfattning.
   Jag mår fortfarande pyton. Och är sur eftersom jag mår pyton OCH måste plugga. Kan det bli värre?


  
    

Fusk!

Tråk.
   Jag sitter här och jobbar med skolarbete. Det är riktigt duktigt av mig, men oj, vad det är trist. Jag har massor att göra nu, med så otroligt få dagar till studenten. Fast egentligen borde jag inte klaga. De som läser kemi, fysik, biologi och matte också, eller de som har omtentor, där kan man snacka om mycket att göra!

Igår var jag i Vadstena och vände. Jag och Irene gav studentinbjudan till Jonathan, Josse och Martin. I Vadstena blev det inspekterande av deras gröna fingrar, lite fika och så Mora Träsk för hela slanten. Jonathan kunde alla sånger, med rörelser och givetvis rekvisita. Så söt! Men det var allt lite synd om Martin!
   "Mora Träsk är ju bra. Och rätt roliga."
   "Jodå, de är rätt roliga. De första trehundrasjuttitvå gånerna."

Och jag har kommit på hur man får youtube att funka på skolans datorer! Man kör i Mozilla Firefox istället. Siri Smart, det är vad de brukar kalla mig!
   Så nu blir det lite variation. By the way, min absoluta favoritåt just nu är Laura Marling med Ghosts. Superbra - spana in.

Vet ni vilket fusk! Jag får nämligen en kort vecka till!
   Ledig i morgon! ;)
   I helgen blir det skolarbete (tyvärr), betessläpp för hästarna, auktion, fiske och sol, hoppas vi. Låter inte det ganska bra?

So long!

Korvpytt

Oj, vad det här inlägget är helt onödigt. Jag har nämligen egentligen inget alls att berätta. Men i brist på annat (eller istället för annat) tänkte jag skriva något här.
   Så ni vet att jag lever, eller nåt.

För tydlighetens skull: Igår, när jag skrev hjälpte till att gräva ner kantsten, så var det just hjälpa till jag gjorde. Calle tyckte inte att det framkom tillräckligt tydligt (Ja, det var mest han som grävde).

Jag sitter i datasalen och har tyska. Eller, tja, tyska är det väl sådär med. Jag skriver ju här istället. Alldeles snart ska jag pallra mig iväg till bilden och göra oljemålning av min historielärare. Jag är så duktig. Ni skulle se mig.

Oh, just det ja! Student - 24 dagar!

Kanske ska ta tag i tyskan snart?

Huruvida

Calle ägde ut mig. I svenska! 

"...huruvida..."
"Det heter hurvida. Utan U i mitten."
"Nej, word rättar till huruvida. Det heter så."
"Kolla en ordbok istället. Word har fel. Jag är säker på att det heter hurvida."
"Ordboken hittar inte hurvida. Huruvida finns!"

Det sved. Nu borde jag verkligen bli nervös.

Huruvida det var särskilt viktigt är en annan fråga. Man kan inte ha rätt jämt. Har man aldrig fel, lär man sig aldrig något (hör ni så fint jag försöker övertyga mig?). Huruvida!
  
Jag har tyska. Eller tekniskt sett, snart har jag tyska, och då ska jag återvända till min engelskauppstas. Det låter väl logiskt? Usch, jag är så där seg igen.

Den här långa helgen borde jag tekniskt sett ha hunnit göra massor med skolarbete. Men jag är en duktig dotter hellre än en duktig skolelev, så jag har hjälpt till massor hemma istället. Rensat land (länder? ;p), satt potäter, grävt ner kantsten, kört jord, städat. Riktigt kul, faktiskt. Jag gillar att pyssla hemma.
   Ridit har jag också gjort, förstås. Hoppat, Victoria! Min lilla knäppskalle till häst skötte sig superbra trots att han knappt sett bommar sen jag köpte honom. 90 cm, och oj, vad stolt jag var!
   Även checkat in betet där lillhäst ska tillbringa sommaren. Riktig idyll där han kommer ha det supperbra. De bägge stora ska släppas med ungdjuren i storhagen nr 1 nu till helgen, samtidigt som lillhingsten får ut till Djursdala. Nu kan man snacka sommartecken!


Igår blev det som vanligt tåg/buss upp till Gränna, och som vanligt var vi väldigt flummiga.
   "Myyyyrer" Gosh, vad vi skrattade!
   Och så roligt när jag ringer hem! Astrid skickade ett sms och bad mig ringa, för hon inte hade några pengar (?). Sofie svarar:
  "Vad är det för ljud i bakgrunden?"
  "Jag sitter på bussen, så det är nog det."
  "Var är du?"
  "I Jönköping, så är väl framme hos Irene om 1 1/2 timme ungefär."
  "Va? Tar det SÅ lång tid?!"
   Efter ett år vet hon fortfarande inte hur lång tid det tar. Och jag som trodde att jag nällt så mycket att ingen på den här sidan ekvatorn missat hur länge jag åker buss och tåg varje vecka.


image3

Oj, vad jag känner igen mig! xD

RSS 2.0